Svensk Debatt
Politik Opinion & analys

Gängkriminalitet Sverige: rapporten från polisen om kriminella nätverk

Gängkriminalitet Sverige: polisens rapport visar hur många som är aktiva i kriminella nätverk, hur de fungerar och vilka åtgärder polis och regering satsar på.

Karin Lindqvist
Tyst bostadsgård i skymning med en polisbil i bakgrunden
(TYST BOSTADSGÅRD I SKYMNING MED EN POLISBIL I BAKGRUNDEN)

Gängkriminalitet Sverige: rapporten från polisen om kriminella nätverk

Enligt Polismyndighetens senaste lägesbild är omkring 17 500 personer aktiva gängkriminella i Sverige, och ytterligare cirka 50 000 bedöms ha koppling till kriminella nätverk. Gängkriminalitet innebär att kriminella nätverk eller grupperingar begår brott tillsammans, ofta med narkotikahandel, utpressning och grovt våld som kärnverksamhet.

Den här artikeln går igenom hur siffrorna har utvecklats, vad som skiljer olika kriminella nätverk åt, hur rekryteringen av unga går till och vilka åtgärder polis, socialtjänst och regering satsar på för att bryta utvecklingen.

Hur många gängkriminella finns det i Sverige enligt polisens kartläggning och den senaste rapporten?

Antalet gängkriminella i Sverige har redovisats olika de senaste åren, delvis för att Polismyndigheten successivt förfinat sin kartläggning. I juni 2023 uppgav polisen och regeringen att 30 000 personer var gängkriminella: 9 000 räknades som aktörer i kriminella nätverk och 21 000 som medmisstänkta utanför själva nätverken.

I februari 2024 presenterades en ny lägesbild där 62 000 personer knöts till gängkriminalitet, varav 14 000 bedömdes vara aktiva nätverkskriminella och 48 000 hade koppling till nätverken. I den senaste rapporten för 2025 har antalet aktiva gängkriminella satts till 17 500, med ytterligare 50 000 personer som bedöms ha koppling till de kriminella miljöerna, en nivå som ligger still jämfört med föregående mätning.

– Den här samhällshotande brottsligheten går inte bara att lagföra bort, utan vi måste också förebygga de här brotten på ett tidigare stadium, säger rikspolischef Petra Lundh, som samtidigt betonar att siffrorna bör tolkas med viss försiktighet och snarare ligger i underkant än i överkant.

Att totalsiffrorna varierar mellan mätningarna beror alltså till stor del på ändrade definitioner och urval, inte på en enkel minskning eller ökning av antalet kriminella. Det gör jämförelser mellan enskilda år vanskliga, medan lägesbilden inom samma metod ger en mer tillförlitlig trend.

Vad är ett kriminellt nätverk och vilka aktörer ingår i den organiserade brottsligheten?

Det finns inte en enda organiserad brottslighet i Sverige, utan flera parallella former med olika definitioner enligt Brottsförebyggande rådet. Vissa nätverk bygger på mc-gäng med tydlig hierarki och medlemskapsprocess, andra på släktbaserade eller stadsdelsbaserade grupperingar som växer fram lokalt.

Gemensamt för de kriminella nätverken är ofta brottstyper som utpressning, beskyddarverksamhet, narkotikahandel och storskalig smuggling. Kopplingen mellan personer i de kriminella miljöerna kan vara direkt, genom aktivt deltagande i brott, eller indirekt, genom att man misstänks ha bidragit till gängkriminellas brottslighet utan att själv ingå i nätverket. Inom ramen för polisens arbete räknas båda grupperna in i lägesbilden, eftersom även den som är indirekt involverad bidrar till nätverkens ekonomi och inflytande.

Hur rekryteras barn och unga till gängkriminalitet?

Rekryteringen till gängkriminaliteten sker ofta gradvis och riktas mot unga i socialt utsatta områden. Enligt Bris innebär gängkriminalitet att kriminella nätverk begår brott tillsammans, och barn används i flera fall som torpeder eller kurirer innan de själva blir aktiva gängkriminella.

Regeringens nationella strategi mot organiserad brottslighet lyfter rekryteringen av barn som en av de allvarligaste konsekvenserna av gängkriminaliteten, eftersom den både bygger nätverkens framtida arbetskraft och normaliserar grovt våld bland unga. Socialtjänsten arbetar tillsammans med polisen för att identifiera barn i riskzonen tidigt och erbjuda en väg ut innan de hunnit begå allvarliga brott.

Vilka personer bör kontakta polisen för hjälp, och varför är det bättre att göra det tidigare?

Personer som vill lämna en kriminell miljö kan kontakta socialtjänsten, polisen eller frivilligorganisationer som arbetar med avhoppare. Flera kommuner driver egna avhopparverksamheter i samverkan med polisen, riktade till både unga och äldre personer som suttit fast i gängkriminaliteten under lång tid.

Ju tidigare kontakten tas, desto lättare brukar vägen ut vara, eftersom skulder och hot mot personen ofta hinner bli svårare att hantera ju längre någon stannar kvar i ett nätverk.

Vad gör polisen och regeringen för att bekämpa gängkriminaliteten?

Regeringen har tagit fram en nationell strategi mot organiserad brottslighet, den första i sitt slag, med prioriteringar, åtgärder och mål för att öka samhällets motståndskraft. Strategin bygger på samverkan mellan Polismyndigheten, socialtjänsten och andra brottsbekämpande myndigheter snarare än att en enskild aktör ska lösa problemet själv.

En del av debatten handlar om vilka verktyg staten ska ha tillgång till mot personer med grov kriminell belastning, där bland annat frågan om att återkalla svenskt medborgarskap för grova brottslingar diskuterats som ett sätt att skärpa konsekvenserna. Samtidigt är polisens egen kapacitet en flaskhals: hur många som söker sig till och stannar kvar i yrket hänger delvis ihop med vad en polis tjänar jämfört med andra samhällsbärande yrken.

Justitieminister Gunnar Strömmer har upprepade gånger framhållit att regeringen vill ge brottsbekämpande myndigheter fler verktyg för att både lagföra grova brott och försvåra nyrekrytering, exempelvis genom hårdare straff och utökade möjligheter till avlyssning och kartläggning av kriminella nätverk.

Vilka konsekvenser får gängkriminaliteten för samhället?

Gängkriminaliteten beskrivs av regeringen som systemhotande, eftersom våldet, hoten och den kriminella ekonomin påverkar tryggheten både direkt och indirekt i delar av samhället. Skjutningar och annat grovt våld drabbar inte bara de inblandade utan sprider otrygghet i hela bostadsområden, och gör att exempelvis kommuner får svårare att rekrytera personal till skola och socialtjänst i utsatta områden.

Utöver det direkta våldet handlar det om otillåten påverkan, där kriminella nätverk försöker skrämma vittnen, tjänstepersoner och journalister till tystnad. Den typen av påverkan gör att brottsligheten biter sig fast lokalt, samtidigt som förtroendet för att polis och kommun kan garantera säkerheten urholkas.

Vanliga frågor om gängkriminalitet i Sverige

Hur många gängkriminella finns det i Sverige?

Enligt Polismyndighetens lägesbild för 2025 bedöms omkring 17 500 personer vara aktiva gängkriminella i Sverige, med ytterligare cirka 50 000 personer som bedöms ha koppling till gängkriminella. Siffrorna har legat still jämfört med föregående mätning.

Varför skiljer sig siffrorna om gängkriminalitet åt mellan olika år?

Polisen har justerat definitioner och urval mellan mätningarna 2023, 2024 och 2025, vilket gör att totalsiffrorna inte är direkt jämförbara år för år. Ökningar i redovisade tal beror delvis på bättre kartläggning, inte enbart på fler kriminella.

Vad räknas som ett kriminellt nätverk?

Det finns flera definitioner av organiserad brottslighet i Sverige: mc-gäng, släktbaserade grupperingar och stadsdelsbaserade nätverk. Gemensamt är brottstyper som utpressning, beskyddarverksamhet, narkotikahandel och storskalig smuggling.

Hur rekryteras barn och unga till gängkriminalitet?

Rekryteringen sker ofta i socialt utsatta områden där äldre kriminella engagerar yngre stegvis, från mindre uppdrag till grov brottslighet. Socialtjänsten och polisen samverkar för att identifiera unga i riskzonen och erbjuda en väg ut innan de fastnar i nätverken.