Samhällstjänst innebär att den som döms för ett brott får utföra oavlönat, samhällsnyttigt arbete på sin fritid i stället för att sitta i fängelse. Påföljden döms aldrig ut fristående, utan alltid som en föreskrift kopplad till antingen villkorlig dom eller skyddstillsyn. Domstolen dömer ut mellan 40 och 240 timmar samhällstjänst, och antalet timmar ska stå i proportion till det alternativa fängelsestraff som annars skulle ha valts som påföljd.
Hur många timmar samhällstjänst kan man dömas till?
Antalet timmar varierar mellan 40 och 240, beroende på brottets allvar och det fängelsestraff som annars skulle ha dömts ut. En ofta använd, men inte lagfäst, tumregel är att en månads fängelse motsvarar ungefär 40 timmar samhällstjänst, två månader ungefär 60 timmar, och så vidare uppåt. Domstolen anger alltid det alternativa fängelsestraffet i domslutet, så att det står klart vad som gäller om samhällstjänsten senare måste ersättas. Har åklagaren väckt åtal och domstolen funnit den tilltalade skyldig är det i det här skedet, vid själva påföljdsbestämningen, som antalet timmar fastställs.
Hur går samhällstjänst till i praktiken?
Frivården ansvarar för att planera och följa upp samhällstjänsten. Den dömde kallas till ett första möte där handläggaren går igenom vad som gäller, och tillsammans bestäms en lämplig arbetsplats, ofta hos en ideell förening, en hjälporganisation eller i kommunal verksamhet. Arbetsplatsen får aldrig vara vinstdrivande. Den dömde får gärna komma med egna förslag, men det är frivården som i slutänden beslutar. Arbetet utförs på kvällar och helger i pass som normalt är fyra timmar långa och sällan mer än åtta, och den dömde bör inte utföra mer än ungefär 10–12 timmar oavlönat arbete per vecka under den tid som motsvarar det alternativa fängelsestraffet.
Vad kan hända om den dömde missköter samhällstjänsten?
Kommer den dömde inte i tid, uteblir utan giltig anledning eller är påverkad av alkohol eller narkotika under ett arbetspass räknas det som misskötsamhet. Enstaka förseelser kan leda till en varning från frivården, men allvarlig eller upprepad misskötsamhet rapporteras vidare till åklagaren. I de fallen kan domstolen upphäva samhällstjänsten och i stället döma ut det fängelsestraff som redan står angivet i den ursprungliga domen. Samma sak gäller om den dömde begår nya brott under den tid som samhällstjänsten pågår.
Samhällstjänst vid villkorlig dom eller skyddstillsyn – vad är skillnaden?
Samhällstjänst förekommer som en föreskrift till två olika påföljder, och prövotiden ser olika ut beroende på vilken. Kombineras samhällstjänsten med villkorlig dom får den dömde en prövotid på två år, och kontakten med frivården handlar i praktiken bara om själva samhällstjänsten. Kombineras den i stället med skyddstillsyn blir prövotiden längre, upp till tre år men minst ett år, och då tillkommer även en löpande övervakning från frivården utöver föreskriften om samhällstjänst. Väljer domstolen skyddstillsyn är alltså kontrollen genom hela prövotiden mer omfattande än vid en villkorlig dom.
Ungdomstjänst: alternativet för den som är under 21 år
Den som är under 15 år räknas som barn och är inte straffmyndig, vilket innebär att ingen påföljd alls kan dömas ut. Den som är mellan 15 och 20 år döms i stället vanligen till ungdomstjänst snarare än samhällstjänst, en näraliggande men separat ungdomspåföljd på mellan 20 och 150 timmar, anpassad efter den unges ålder och mognad. Skillnaden mot vanlig samhällstjänst ligger både i timantalet och i att socialtjänsten är mer involverad i planeringen tillsammans med frivården.
Vilka brott leder oftast till samhällstjänst?
De vanligaste brotten bakom en dom med samhällstjänst är rattfylleri och misshandel, men även annan brottslighet med ett straffvärde som motsvarar kortare fängelsestraff kan komma i fråga. Ju allvarligare brottet är, desto fler timmar döms vanligen ut, upp till taket på 240 timmar för de grövsta brott där samhällstjänst över huvud taget är aktuellt som alternativ till fängelse.
Från försöksverksamhet till fast reglering: kort historik
Samhällstjänst introducerades som en tidsbegränsad försöksverksamhet i Sverige, med ett tak på 200 timmar enligt den ursprungliga lagen från 1989. Systemet permanentades och byggdes ut den 1 januari 1999, då taket höjdes till dagens 240 timmar och möjligheten att förena både villkorlig dom och skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst reglerades i brottsbalken. Sedan dess är det Kriminalvården, genom frivården, som ansvarar för planering och uppföljning av varje samhällstjänst som döms ut.