Skuldkrisen banar väg för Tea Party-rörelsen
Skuldkrisen i USA och Europa är inte bara ekonomisk — den är politisk. Den skapar grogrund för Tea Party-rörelsen och liknande populistiska rörelser. Vi måste förstå kopplingen för att kunna motverka den.
Detta är en opinionstext. Åsikterna som framförs är skribentens egna och speglar inte SVTdebatts redaktionella ståndpunkt.
USA:s skuldtak höjdes i sista stund i augusti 2011. Katastrofen avvärjdes — denna gång.
Men det verkligt skrämmande är inte att skuldtaket nästan inte höjdes. Det är att Tea Party-rörelsen — en minoritet inom Republikanska partiet — kunde hålla hela världsekonomin som gisslan.
Och det är bara början.
Skuldkrisen — både i USA och Europa — skapar grogrund för populistiska rörelser som Tea Party. Om vi inte förstår kopplingen kommer vi inte kunna stoppa dem.
Vad är Tea Party-rörelsen?
Tea Party är en högerradikal populistisk rörelse inom USA:s republikanska parti. De kräver:
- Drastiska skattesänkningar
- Massiv neddragning av statlig budget
- Minimal statlig inblandning i ekonomin
- Hård invandringspolitik
Ideologiskt är de libertarianer — men med ett starkt konservativt socialt inslag.
Deras styrka ligger inte i deras antal — de är en minoritet. Deras styrka ligger i deras beredskap att blockera kompromisser.
Kopplingen till skuldkrisen
Tea Party-rörelsen växte fram 2009 — samma år som finanskrisen var som djupast. Det är ingen slump.
När ekonomier kollapsar söker människor efter enkla förklaringar. Tea Party ger dem en: “Statsskulden är problemet. Lösningen är att sluta spendera.”
Det är ekonomiskt felaktigt — skuldkrisen orsakades av avreglerad finansmarknad, inte av statsskuld. Men det är politiskt effektivt.
Folk som förlorat jobbet, huset, pensionen — de vill ha någon att skylla på. Tea Party pekar på “staten” och “eliten”.
Varför det fungerar
Tea Party-retoriken fungerar av tre skäl:
För det första: enkelhet. “Sluta spendera mer än du tjänar” låter som sunt förnuft — även om det inte är hur makroekonomi fungerar.
För det andra: skuld och skam. I amerikansk kultur är personlig skuld skamfylld. Tea Party överför den känslan till statsskuld — även om de två är fundamentalt olika.
För det tredje: misstro mot eliten. Efter att banker räddades med skattebetalarpengar 2008-2009 växte misstron mot “systemet”. Tea Party kanaliserar den misstron.
Konsekvenserna i Europa
Samma mönster ser vi nu i Europa. Skuldkrisen i Grekland, Spanien, Italien — den skapar grogrund för populism.
I Finland fick Sannfinländarna 19 procent i valet 2011. I Nederländerna växer Geert Wilders PVV. I Frankrike stärks Front National.
Alla dessa partier använder samma retorik: “Vi betalar för andras skuld. Det måste sluta.”
Det är ekonomiskt förenklat — EMU-krisen är strukturell, inte moralisk. Men det är politiskt kraftfullt.
Varför etablerade partier misslyckas
Etablerade partier — både höger och vänster — har svårt att bemöta denna retorik.
De försöker förklara komplexitet: “Skuldkrisen beror på strukturella obalanser, avregleringar, och eurozonenens konstruktionsproblem.”
Det är sant. Men det når inte väljare som vill ha enkla svar.
Tea Party säger: “Det är statens fel. Lösningen är mindre stat.”
Det är fel. Men det är enkelt.
Risken framåt
Om skuldkrisen fortsätter — och mycket tyder på att den kommer göra det — då kommer Tea Party-rörelser växa.
Inte bara i USA. I hela västvärlden.
De kommer kräva åtstramningar som förvärrar krisen. De kommer blockera stimulanser som kunde lindra den. De kommer peka på minoriteter och “andra” som syndabockar.
Det är en farlig spiral.
Vad som krävs
För att stoppa Tea Party-rörelser krävs två saker:
För det första: ekonomisk återhämtning. Så länge ekonomin fortsätter vara svag kommer populism växa. Vi behöver investeringar, jobbskapande och tillväxt.
För det andra: bättre kommunikation. Etablerade partier måste lära sig kommunicera komplexitet på ett begripligt sätt. Inte förenkla felaktigt — men göra det komplexa begripligt.
Det är svårt. Men nödvändigt.
Sverige är inte immunt
Vissa tror att Sverige är skyddat från denna utveckling. Det är naivt.
Sverigedemokraterna använde samma retorik 2010: “Vi betalar för invandring vi inte har råd med.”
Det är ekonomiskt felaktigt. Men det fick dem 5,7 procent i riksdagsvalet.
Om ekonomin försämras — om arbetslösheten stiger, om krisen fördjupas — då kommer liknande rörelser växa även här.
Ett vägval
Västvärlden står vid ett vägval.
Antingen hanterar vi skuldkrisen genom solidaritet, investeringar och strukturreformer. Då kan vi undvika populismens framväxt.
Eller så driver vi åtstramningar, skuldsätter fattiga för att rädda rika, och låter krisen fortsätta. Då kommer Tea Party-rörelser växa — och demokratin undermineras.
Valet är vårt. Men tiden rinner ut.
Slutsats
Skuldkrisen är inte bara ekonomisk. Den är politisk.
Den skapar grogrund för populism, misstro och extremism.
Om vi inte förstår kopplingen — om vi inte agerar för att både lösa krisen och motverka populismen — då står vi inför en framtid där Tea Party-rörelser styr politiken.
Det är en framtid ingen bör önska sig.
Om skribenten
Anne-Marie Lindgren
Ekonom och USA-analytiker
Anne-Marie Lindgren är nationalekonom och USA-expert vid Utrikespolitiska Institutet. Hon analyserar amerikansk ekonomisk och politisk utveckling och dess globala konsekvenser.