Vilka länder är med i NATO och när gick de med i försvarsalliansen?

NATO består av 32 medlemsländer fördelade över Nordamerika och Europa. Försvarsalliansen grundades 1949 med 12 ursprungliga medlemmar och har sedan dess utvidgats genom åtta separata utvidgningsvågor. Sverige blev den senaste medlemmen 7 mars 2024, medan Finland anslöt året innan som det 31:a landet.

Alliansen bildades genom Nordatlantiska fördraget (North Atlantic Treaty) den 4 april 1949 för att etablera kollektivt försvar mellan medlemsländerna. Kärnan i samarbetet är artikel 5, som fastslår att ett väpnat angrepp mot ett NATO-land betraktas som ett angrepp mot alla medlemmar.

NATO består av 32 medlemsländer från Nordamerika och Europa

NATO (North Atlantic Treaty Organization) är en mellanstatlig försvarsallians vars främsta uppgift är att bevara freden för sina medlemmar genom politiska och militära medel. Organisationen har både en politisk och en militär del, och alla beslut fattas genom konsensus mellan medlemsländerna.

De 32 medlemmarna spänner över två kontinenter: två länder i Nordamerika och trettio i Europa. Geografiskt täcker NATO-länder ett område från Island i väst till Turkiet i öst, och från Norge i norr till Portugal i söder.

Fullständig lista över NATO:s medlemsländer med inträdesår

Land	Inträdesår
Albanien	2009
Belgien	1949
Bulgarien	2004
Danmark	1949
Estland	2004
Finland	2023
Frankrike	1949
Grekland	1952
Island	1949
Italien	1949
Kanada	1949
Kroatien	2009
Lettland	2004
Litauen	2004
Luxemburg	1949
Montenegro	2017
Nederländerna	1949
Nordmakedonien	2020
Norge	1949
Polen	1999
Portugal	1949
Rumänien	2004
Slovakien	2004
Slovenien	2004
Spanien	1982
Storbritannien	1949
Sverige	2024
Tjeckien	1999
Turkiet	1952
Tyskland	1955
Ungern	1999
USA	1949

De 12 grundande medlemmarna från 1949

Nordatlantiska fördraget undertecknades den 4 april 1949 av tolv länder som blev NATO:s grundande medlemmar. Från Nordamerika deltog USA och Kanada, medan de europeiska grundarna var Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien.

Dessa tolv nationer skapade grunden för NATO som organisation genom att gemensamt förbinda sig till principen om kollektivt försvar. Fördraget fastställde att medlemsländerna skulle försvara varandra mot externa hot, särskilt från Sovjetunionen under det kalla kriget.

Island blev medlem trots att landet saknar egen militär, vilket visar att NATO-medlemskap inte kräver en viss militär styrka utan bygger på principen om ömsesidigt stöd mellan de allierade.

Hur har NATO vuxit från 12 till 32 medlemmar?

NATO:s utvidgning från 12 till 32 medlemsländer har skett gradvis över 75 år genom åtta separata utvidgningsvågor. Första expansionen kom 1952, endast tre år efter alliansens grundande, och den senaste tillväxten skedde 2024 när Sverige blev fullvärdig medlem.

Utvidgningen har alltid krävt enhälligt godkännande från samtliga existerande medlemmar i NATO. Varje ansökan om medlemskap i NATO måste godkännas av Nordatlantiska rådet, där alla 32 länder har vetorätt.

NATO:s utvidgningsvågor genom historien

1952: Grekland och Turkiet blev medlemmar, vilket stärkte NATO:s södra flank och position i Medelhavsområdet.

1955: Västtyskland anslöt under kalla kriget, vilket gjorde NATO mer betydande i det getade Europa.

1982: Spanien gick med efter sin övergång till demokrati efter Franco-diktaturens slut.

1999: Polen, Tjeckien och Ungern blev första före detta Warszawapaktländer att gå med efter kalla krigets slut.

2004: Den största utvidgningen någonsin med sju nya medlemmar: Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Slovenien.

2009: Albanien och Kroatien från Balkanregionen anslöt.

2017: Montenegro blev medlem trots rysk opposition.

2020: Nordmakedonien gick med efter långvarig namnkonflikt med Grekland.

2023: Finland anslöt som det 31:a landet.

2024: Sverige blev NATO:s 32:a medlem den 7 mars 2024.

Den största utvidgningen skedde 2004 med sju nya medlemmar

2004 års utvidgning markerade den största expansionen i NATO:s historia när sju länder samtidigt blev medlemmar i NATO. De tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen gick med tillsammans med Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Slovenien.

Denna utvidgning flyttade NATO:s gräns betydligt österut och inkluderade flera länder som tidigare varit del av Sovjetunionen eller under sovjetiskt inflytande. Baltikum hade varit ockuperat av Sovjetunionen från 1940 till 1991, vilket gjorde deras medlemskap särskilt symboliskt.

Utvidgningen 2004 mottogs negativt av Ryssland, som såg NATO:s expansion mot öst som ett hot. Trots detta fullföljde alla sju länder sina ansökningar, och ingen medlem i NATO röstade emot utvidgningen.

När gick Sverige och Finland med i NATO?

Sverige och Finland ansökte om medlemskap i NATO samtidigt i maj 2022, vilket markerade ett historiskt skifte i båda ländernas säkerhetspolitik. De två nordiska länderna hade tidigare samarbetat med NATO genom partnerskap men stannat utanför den formella försvarsalliansen.

Beslutet att söka medlemskap togs efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022, som förändrade säkerhetsläget i norra Europa fundamentalt. Både Sverige och Finland hade tidigare bedömt att militär alliansfrihet tjänade deras intressen bäst, men omvärderade denna ståndpunkt i ljuset av ökad rysk aggression.

Finland blev medlem 2023 som det 31:a landet

Finland genomförde den snabbaste anslutningsprocessen och blev fullvärdig medlem i NATO i april 2023. Finlands medlemskap fördubblades NATO:s landgräns mot Ryssland, eftersom Finland delar en 1 340 kilometer lång gräns med Ryssland.

Det finska försvaret anses högt kompetent med 280 000 aktiva soldater och en reserv på upp till 900 000 personer genom allmän värnplikt. Finland har även omfattande erfarenhet av arktisk krigföring och försvar mot Ryssland, vilket stärker NATO:s norra flank betydligt.

Finlands anslutning godkändes relativt snabbt av alla NATO-medlemmar. Turkiet och Ungern, som initialt fördröjde Sveriges process, godkände Finland först.

Sverige blev NATO:s 32:a medlem 2024

Sverige slutförde sin anslutningsprocess och blev formellt medlem i NATO den 7 mars 2024. Sveriges medlemskap fullbordade den nordiska säkerhetsarkitekturen, där nu alla nordiska länder utom Island varit direkt utsatta för ryska hot är medlemmar i försvarsalliansen NATO.

Ratificeringsprocessen tog längre tid för Sverige än för Finland. Turkiet och Ungern blockerade Sveriges ansökan under närmare två år innan de slutligen godkände medlemskapet i januari respektive februari 2024.

Sveriges medlemskap i NATO innebär att:

Sverige omfattas av artikel 5 om kollektivt försvar
Svenska försvaret integreras i NATO:s militära strukturer
Sverige deltar i NATO:s övningar och planering
Svenska baser kan användas för NATO-övningar och eventuell förstärkning

Varför sökte Sverige och Finland medlemskap samtidigt?

Sverige och Finland koordinerade sina ansökningar om medlemskap i NATO av flera strategiska skäl. De två länderna delar liknande säkerhetspolitisk historia med militär alliansfrihet och geografiskt läge vid Östersjön och Barents hav.

En gemensam ansökan stärkte båda ländernas position gentemot NATO och eventuella motståndare inom alliansen. Finland och Sverige har dessutom omfattande försvarssamarbete sedan decennier, vilket gjorde en synkroniserad NATO-anslutning logisk.

Rysk aggression mot Ukraina visade att geografiskt närhet till Ryssland skapar säkerhetsrisker som militär alliansfrihet inte kan hantera ensamt. Både Sverige och Finland bedömde att NATO-medlemskap ger starkare säkerhetsgarantier än tidigare samarbetsformer.

Vad är NATO och vad innebär medlemskap?

NATO är en mellanstatlig försvarsallians som grundades 1949 för att främja stabilitet och försvar i nordatlantiska området. Organisationen fungerar som en säkerhetsgaranti där medlemsländerna förbinder sig att försvara varandra mot externa hot.

NATO står för North Atlantic Treaty Organization på engelska, vilket direkt översätts till Nordatlantiska fördragsorganisationen. Alliansen har både politiska och militära medel för att uppfylla sina mål om kollektivt försvar och fredlig konfliktlösning.

Nordatlantiska fördraget från 1949 är grunden för NATO

North Atlantic Treaty undertecknades i Washington D.C. den 4 april 1949 och utgör det juridiska fundamentet för NATO. Fördraget innehåller 14 artiklar som definierar medlemsländernas åtaganden och alliansens funktion.

Grunden för NATO vilar på principen om kollektivt försvar kombinerat med gemensamma demokratiska värderingar. Fördraget fastställer att medlemmarna ska lösa tvister fredligt och avstå från hot eller våld som strider mot FN:s syften.

Artikel 1 i fördraget förpliktar medlemmarna att lösa internationella tvister med fredliga medel. Detta innebär att NATO inte bara är en militär organisation utan också ett politiskt forum för samråd och samarbete.

Artikel 5 om kollektivt försvar är kärnan i alliansen

Artikel 5 i Nordatlantiska fördraget är NATO:s mest kända och centrala bestämmelse. Den fastslår att ett väpnat angrepp mot en eller flera medlemmar ska betraktas som ett angrepp mot alla medlemmar i NATO.

Artikeln har endast aktiverats en enda gång i NATO:s historia, efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001. Detta ledde till att NATO-länder stödde USA i Afghanistan-kriget som en kollektiv respons på attacken.

Artikel 5 ger inte automatiskt krav på militär respons utan innebär att varje medlem ska vidta sådana åtgärder som den anser nödvändiga, inklusive militära medel. Detta ger medlemsländerna flexibilitet i hur de uppfyller sina försvarsåtaganden.

Vad innebär artikel 5 i praktiken för medlemsländerna?

I praktiken innebär artikel 5 att medlemsländerna i NATO garanterar varandras säkerhet genom sin gemensamma militära styrka. Om ett NATO-land angrips aktiveras omedelbart konsultationer i Nordatlantiska rådet för att besluta om gemensam respons.

Medlemskap i NATO innebär också skyldigheter för varje land. Medlemsländerna förväntas bidra med militär kapacitet till alliansen, delta i gemensamma övningar och sträva mot att spendera minst 2% av BNP på försvar.

Sverige har efter sitt medlemskap ökat försvarsutgifterna till cirka 2,8% av BNP 2026, vilket är över NATO:s riktlinje. Detta inkluderar en budgetökning på 18% jämfört med tidigare år för att modernisera Försvarsmakten och integrera med NATO:s strukturer.

Vilka länder gick med i NATO under 1950-talet?

Under 1950-talet utvidgades NATO från 12 till 15 medlemsländer genom två separata anslutningar. Denna period präglades av eskalerande kalla kriget-spänningar mellan NATO och Warszawapakten, vilket påverkade alliansens strategiska prioriteringar.

Utvidgningarna under 1950-talet fokuserade på att stärka NATO:s position i södra och centrala Europa. Både Grekland och Turkiet samt senare Tyskland blev medlemmar under detta decennium.

Grekland och Turkiet blev medlemmar 1952

Grekland och Turkiet anslöt samtidigt till NATO 1952, vilket stärkte alliansens södra flank mot Sovjetunionen och dess inflytandesfär. Turkiet bidrog med betydande militär styrka och strategisk position vid Svarta havet och Bosporen.

Grekland gav NATO kontroll över viktiga positioner i Egeiska havet och östra Medelhavet. Båda ländernas medlemskap var strategiskt viktiga för att innehålla sovjetisk expansion söderut mot Mellanöstern och Medelhavsregionen.

Turkiets medlemskap var särskilt betydelsefullt eftersom landet gränsar direkt till Sovjetunionen och kontrollerar tillgången mellan Svarta havet och Medelhavet. Detta gav NATO en viktig geografisk fördel under kalla kriget.

Västtyskland anslöt 1955 under kalla kriget

Tyskland blev medlem i NATO 1955, endast tio år efter andra världskrigets slut. Endast Västtyskland (Förbundsrepubliken Tyskland) gick med, eftersom landet fortfarande var delat mellan väst och öst.

Västtysklands anslutning var kontroversiell eftersom landet nyligen varit nazi-Tysklands efterföljare och besegrats av de allierade. NATO-medlemskap för Tyskland markerade landets fullständiga återintegration i det västeuropeiska försvarssamarbetet.

Som direkt respons på Västtysklands NATO-anslutning grundade Sovjetunionen Warszawapakten samma år. Detta cementerade den militära delningen av Europa som definierade kalla kriget fram till 1991.

NATO:s utvidgning efter kalla kriget

Efter Sovjetunionens kollaps 1991 och kalla krigets slut inledde NATO sin mest omfattande utvidgningsperiod. Mellan 1999 och 2024 fördubblades antalet medlemmar i NATO från 16 till 32 länder.

Utvidgningen inkluderade främst före detta Warszawapaktländer och republiker som tidigare varit del av Sovjetunionen. Denna östliga expansion har varit kontroversiell och mötts av starkt motstånd från Ryssland.

Första utvidgningen 1999: Tjeckien, Polen och Ungern

1999 blev Polen, Tjeckien och Ungern de första före detta Warszawapaktländerna som gick med i NATO. Detta markerade början på NATO:s expansion österut in i det tidigare sovjetiska inflytandeområdet.

Polen var särskilt angeläget om NATO-medlemskap på grund av sin historia av invasioner från både väst och öst. Landet delar gräns med Rysslands exklav Kaliningrad och såg NATO-medlemskap som avgörande för sin säkerhet.

Tjeckien och Ungern hade båda upplevt sovjetisk militär intervention under kalla kriget (Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968), vilket motiverade deras önskan om västlig säkerhet genom NATO.

Baltikum och Balkan gick med 2004

De tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen blev medlemmar i NATO 2004 trots starkt ryskt motstånd. Dessa länder hade varit ockuperade av Sovjetunionen 1940-1991 och såg NATO-medlemskap som den enda effektiva garantin mot framtida rysk aggression.

Baltikums anslutning var särskilt känslig eftersom dessa länder har betydande rysktalande minoriteter och gränsar direkt till Ryssland. NATO stationerar sedan 2017 roterande bataljoner i Baltikum som en del av Enhanced Forward Presence för att avskräcka rysk aggression.

Samtidigt gick även Bulgarien, Rumänien, Slovakien och Slovenien med, vilket utökade NATO:s närvaro i sydöstra Europa och vid Svarta havet.

Senaste utvidgningar: Albanien, Kroatien, Montenegro och Nordmakedonien

Albanien och Kroatien blev medlemmar 2009, vilket fortsatte NATO:s expansion på Balkan efter Jugoslaviens upplösning. Båda länderna hade genomgått demokratiska reformer och moderniserat sina försvar för att uppfylla NATO:s krav.

Montenegro anslöt 2017 trots intensiva ryska påtryckningar och påstådda kuppförsök för att förhindra landets NATO-anslutning. Montenegros medlemskap kompletterade NATO:s kontroll över Adriatiska havets kust.

Nordmakedonien blev medlem 2020 efter att ha löst en långvarig namnkonflikt med Grekland. Landet hette tidigare Makedonien, men bytte officiellt namn till Nordmakedonien 2019 för att möjliggöra NATO-medlemskap.

Vilka EU-länder är inte med i NATO?

Fyra medlemsländer i Europeiska unionen är inte medlemmar i NATO: Österrike, Cypern, Irland och Malta. Dessa länder har valt att upprätthålla militär neutralitet eller alliansfrihet trots EU-medlemskap.

EU och NATO är separata organisationer med olika syften och medlemskap. NATO är en militär försvarsallians medan EU är en politisk och ekonomisk union. Av EU:s 27 medlemsländer är 23 också medlemmar i NATO.

Fyra EU-länder har valt militär alliansfrihet

Österrike har konstitutionell neutralitet sedan 1955 som villkor för att sovjetiska ockupationstrupper skulle dra sig tillbaka efter andra världskriget. Landet deltar dock i EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik.

Irland har hållit militär neutralitet sedan självständigheten och har inte ansökt om medlemskap i NATO. Landet har dock ökat samarbetet med NATO genom Partnership for Peace-programmet.

Cypern är inte medlem i NATO delvis på grund av konflikten med Turkiet, som är NATO-medlem och ockuperar norra Cypern sedan 1974. Cypern har annars nära säkerhetssamarbete med Grekland som är medlem i NATO.

Malta har konstitutionell neutralitet sedan 1980 och har konsekvent valt att stå utanför militära allianser. Landet samarbetar med NATO genom partnerskap men har inget formellt medlemskap.

Skillnaden mellan EU och NATO som organisationer

NATO är en mellanstatlig militär försvarsallians fokuserad uteslutande på kollektivt försvar och säkerhet. Organisationen grundades 1949 och omfattar länder i Europa och Nordamerika, inklusive USA och Kanada.

EU är en politisk och ekonomisk union med 27 medlemsländer endast i Europa. Unionen fokuserar på ekonomisk integration, gemensam marknad, politiskt samarbete och begränsad gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.

Samarbetet mellan NATO och EU har intensifierats sedan kalla krigets slut. De flesta EU-länder är medlemmar i NATO, och organisationerna samarbetar kring krishantering, cybersäkerhet och hybridhot.

Hur fungerar NATO:s beslutsprocess?

NATO fungerar genom konsensus där alla 32 medlemsländer måste enas om varje beslut. Detta innebär att varje medlem har vetorätt och att beslut kräver enhälligt stöd från samtliga nationer i Nordatlantiska rådet.

Denna konsensusmodell säkerställer att inget land tvingas delta i operationer eller åtgärder de inte stödjer. Samtidigt kan processen bli långsam när medlemsländer har olika intressen eller bedömningar.

Nordatlantiska rådet är NATO:s högsta beslutande organ

Nordatlantiska rådet (North Atlantic Council) är NATO:s högsta beslutande organ där alla medlemsländer representeras på lika villkor. Rådet sammanträder regelbundet på olika nivåer: stats- och regeringschefer (toppmöten), utrikesministrar, försvarsministrar eller permanenta representanter.

Rådet leds av NATO:s generalsekreterare som fungerar som ordförande och ansvarar för att facilitera konsensus mellan medlemmarna. Generalsekreteraren har ingen egen beslutandemakt utan arbetar för att förmedla mellan medlemsländernas positioner.

Utöver Nordatlantiska rådet finns flera andra kommittéer och råd inom NATO:s struktur. Nuclear Planning Group hanterar kärnvapenfrågor för de medlemmar som deltar i NATO:s nukleära avskräckning, medan militära kommittén ansvarar för militär planering och rekommendationer.

Alla beslut fattas genom konsensus mellan medlemmarna

Konsensusprincipen innebär att NATO inte fattar beslut genom omröstning där majoritet vinner. Istället måste alla 32 medlemmar acceptera ett beslut för att det ska antas, vilket ger varje land betydande inflytande.

I praktiken innebär konsensus inte att alla måste aktivt stödja varje detalj, utan snarare att ingen aktivt motsätter sig beslutet. Detta möjliggör framsteg även när fullständig enighet är svår att uppnå.

NATO har inga egna väpnade styrkor utan är beroende av medlemsländernas militära bidrag. När NATO genomför operationer bidrar medlemmarna med trupper och materiel baserat på nationella beslut och kapacitet.

Vilka länder kan bli medlemmar i NATO i framtiden?

Flera länder har uttryckt intresse för eller formellt ansökt om medlemskap i NATO. För att ansöka om medlemskap i NATO måste ett land vara en demokrati i Europa eller Nordamerika, bidra till säkerheten i nordatlantiska området och accepteras enhälligt av alla nuvarande medlemmar.

Ansökningsprocessen inkluderar omfattande reformer av militär, politiska institutioner och säkerhetstjänster för att uppfylla NATO:s standarder. Flera länder befinner sig i olika stadier av denna process.

Ukrainas ansökan och vägen mot medlemskap

Ukraina ansökte formellt om medlemskap i NATO i september 2022 efter Rysslands fullskaliga invasion tidigare samma år. NATO har sedan 2008 uttalat att Ukraina i framtiden ska bli medlem, men ingen tidsplan har fastställts.

Ukrainas väg mot NATO-medlemskap kompliceras av det pågående kriget med Ryssland. Enligt NATO:s praxis kan länder med aktiva territoriella konflikter normalt inte bli medlemmar eftersom detta omedelbart skulle aktivera artikel 5 och dra in hela alliansen i kriget.

NATO-länder gav Ukraina säkerhetsgarantier 2023 som ett mellansteg mot fullt medlemskap. Dessa garantier inkluderar fortsatt militärt stöd, vapen och underrättelse men inte artikel 5-skyddet som fullvärdiga medlemmar har.

Krav och process för att bli NATO-medlem

Ett land som vill bli medlem i NATO måste uppfylla flera kriterier. Landet ska vara en fungerande demokrati med respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatens principer och minoriteters rättigheter.

Militära krav inkluderar att försvarsmakten står under demokratisk civil kontroll och är interoperabel med NATO Forces. Landet måste även bidra till kollektivt försvar och kunna uppfylla försvarsutgifter på minst 2% av BNP.

Processen inkluderar ett Membership Action Plan (MAP) där kandidatlandet genomför reformer under NATO:s övervakning. Detta följs av förhandlingar och slutligen ratificering av ansökan av samtliga NATO-medlemmars parlament, vilket kan ta flera år.

Vanliga frågor om NATO:s medlemsländer

Hur många kärnvapenmakter finns i NATO?

Tre medlemsländer i NATO besitter egna kärnvapen: USA, Storbritannien och Frankrike. USA har den överlägset största arsenalen med cirka 5 400 kärnvapenstridsspetsar, följt av Frankrike med cirka 290 och Storbritannien med cirka 225.

Utöver dessa tre nationer deltar flera NATO-länder i kärnvapendelning (nuclear sharing) där USA stationerar kärnvapen på deras territorium. Belgien, Tyskland, Italien, Nederländerna och Turkiet deltar i detta arrangemang genom Nuclear Planning Group.

NATO:s kärnvapenstrategi bygger på avskräckning där alliansen uppfattas som en kärnvapenmakt genom USA:s, Storbritanniens och Frankrikes arsenaler kombinerat med kärnvapendelningsprogrammet.

Kan ett land lämna NATO?

Ett land kan lämna NATO genom att formellt säga upp Nordatlantiska fördraget. Artikel 13 i fördraget tillåter varje medlem att dra sig ur efter att ha meddelat USA:s regering (förvararen av fördraget) ett år i förväg.

Inget land har någonsin lämnat NATO sedan alliansens grundande 1949. Frankrike drog sig ur NATO:s militära kommandostruktur 1966 under president Charles de Gaulle men förblev politisk medlem och återgick till full integration 2009.

Under Donald Trumps presidentskap diskuterades möjligheten att USA skulle lämna NATO, men inget formellt steg togs. Ett amerikanskt utträde skulle fundamentalt förändra alliansen eftersom USA bidrar med majoriteten av NATO:s militära kapacitet.

Vad var Warszawapakten och hur förhöll det sig till NATO?

Warszawapakten grundades 1955 av Sovjetunionen som en direkt motreaktion på Västtysklands anslutning till NATO. Pakten inkluderade Sovjetunionen och sju östeuropeiska länder: Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Östtyskland och Albanien.

NATO och Warszawapakten var de två rivaliserande militära blocken under kalla kriget. Medan NATO representerade västdemokratierna stod Warszawapakten för sovjetisk kontroll över Östeuropa.

Warszawapakten upplöstes 1991 efter kommunismens fall i Östeuropa och Sovjetunionens kollaps. Flera länder i Europa som tidigare varit medlemmar i Warszawapakten är nu medlemmar i NATO, inklusive Polen, Tjeckien, Ungern, Bulgarien och Rumänien.

Hur samarbetar Sverige nu med NATO jämfört med tidigare?

Sverige samarbetat med NATO sedan 1994 genom Partnership for Peace-programmet men stod utanför den formella försvarsalliansen fram till mars 2024. Detta partnerskap inkluderade deltagande i NATO-övningar, krishanteringsoperationer och militärt samarbete.

Efter medlemskapet 2024 blev Sverige del av NATO:s kollektiva försvar enligt artikel 5. Svenska försvaret integreras nu i NATO:s militära kommandostrukturer och Sverige deltar i alliansens planering på samma villkor som övriga medlemmar i NATO.

Sverige ökar sin försvarsbudget till 2,8% av BNP 2026, vilket är högre än NATO:s riktlinje om 2%. Detta inkluderar stora investeringar i nya stridsflygplan, ubåtar och markförsvarssystem för att modernisera Försvarsmakten.

NATO har inlett omfattande övningar i Sverige och övriga Norden. Cold Response 2026 i Norge och Finland inkluderade cirka 25 000 soldater från 14 nationer och fokuserade på arktiskt försvar och interoperabilitet mellan NATO Forces.