Pursvensk och det svenska identitetsspråket

Ibland berättar ett ords existens mer om samhället än hela debatter om det. “Pursvensk” är ett sådant ord.

Det förekommer i vardagstal, i politisk debatt och i kommentarsfält. Det används av dem som anser sig vara det — och som signal om vad de inte är. Och det återkommer regelbundet i diskussioner om vad det egentligen innebär att vara svensk.

Vad ordet gör — språkligt och socialt

Att kalla sig “pursvensk” eller kalla någon “pursvensk” är inte en neutral beskrivning. Det är en kategoriseringshandling som förutsätter att det finns en etnisk kärna i det svenska medborgarskapet — att man kan vara mer eller mindre genuint svensk beroende på ursprung.

Lingvistiskt är det intressant: ordet kombinerar “pur” (ren, oblandad) med “svensk”. Det antyder att det finns en oblandad version av det svenska — och att blandning är en avvikelse eller en förorening. Det är en semantisk struktur vi känner igen från historiska rasbiologiska diskurser, även om de som använder ordet i dag sällan reflekterar över den kopplingen.

Det gör inte alla användare av ordet till rasister. Det gör ordet till ett som bär historisk och semantisk last — och det motiverar att vi ställer frågan om vad det egentligen kommunicerar.

Det juridiska och det sociala medborgarskapet

I Sverige är medborgarskap juridiskt definierat. En person som föds i Sverige av svenska föräldrar är svensk medborgare. En person som invandrat och fått medborgarskap är lika juridiskt svensk.

Men “pursvensk” existerar just för att göra en distinktion som juridiken inte gör. Det markerar en hierarki av autenticitet — att det finns en mer verklig eller mer ursprunglig form av svenskhet som inte alla medborgare kan göra anspråk på.

Den distinktionen är inte trivialt. Forskning om tillhörighet, diskriminering och psykisk hälsa visar konsekvent att upplevelsen av att betraktas som “inte riktigt svensk” — oavsett medborgarstatus, oavsett hur många generationer ens familj bott i Sverige — är en kraftfull källa till utanförskap och psykisk ohälsa. Särskilt bland unga med utländsk bakgrund.

Den politiska funktionen

Orden “pursvensk” och debatten om det är inte bara en semantisk fråga. De fyller en politisk funktion i en bredare diskurs om vem som egentligen hör hemma i Sverige.

I tider av hög invandring och ökad etnisk mångfald aktiveras frågor om nationell identitet. Det är ett välkänt mönster i nationalismforskningen. Det som debatteras är ofta inte den faktiska konsekvensen av migration — det är gränsen för tillhörighet. Och ord som “pursvensk” är ett sätt att markera den gränsen.

Det är inte i sig bevis för att alla som använder ordet är nationalister. Men det är ett skäl att vara medveten om i vilket sammanhang ord används och vilka sociala effekter de producerar.

Det komplexa i identitetsspråket

Identitetsspråk är genuint komplext. Att ha en stark känsla av kulturell tillhörighet — att identifiera sig med svenska traditioner, med ett visst landskap, med ett visst modersmål, med en familjeberättelse som löper djupt in i svensk historia — är inte i sig exkluderande.

Det problematiska uppstår när den egna kulturella identitetskänslan formuleras som ett krav på exklusivitet — att den egna varianten av det svenska är den verkliga, och att andras är en avvikelse eller ett tillägg.

Det är skillnaden mellan “jag är djupt förankrad i svensk kultur och historia” och “pursvenskar är mer svenska än du”. Den första är ett genuint identitetsuttryck. Den andra är en hierarki.

Vad vi borde diskutera istället

Debatten om “pursvensk” är i hög grad en debatt om symptom. Underliggande är svårare och viktigare frågor:

Hur bygger vi en nationell identitet som är tillräckligt rymlig för att inkludera alla medborgare — oavsett ursprung, hudfärg och hur länge deras familjer bott i Sverige? Hur talar vi om kulturella skillnader och tradition utan att skapa hierarkier av autenticitet? Och hur tar vi på allvar de upplevelser av utanförskap som många med utländsk bakgrund rapporterar — inte som ett politiskt klagomål utan som en empirisk realitet om hur ett samhälle fungerar?

Det är svårare frågor än om ett ord är rasistiskt eller inte. Men de är de frågor som faktiskt spelar roll.