Sociala medier och unga tjejer: vad forskningen visar

2011 var Blondinbella — Isabella Löwengrip — Sveriges mest kända bloggare. Hon byggde ett imperium på estetik, konsumtion och en livsstilsbild som kombinerade glamour med tillgänglighet. Kritiken mot henne handlade om vad hennes bilder och texter gjorde med unga tjejers självbild.

Det var en diskussion som, på den tiden, saknade forskningsmässig grund. Nu har vi forskningen. Och den ger en obekväm bild.

Vad fjorton år av forskning visar

Den internationella forskningen om sociala mediers påverkan på unga tjejers psykiska hälsa har accelererat dramatiskt sedan 2011 — dels för att fenomenet växte och blev omöjligt att ignorera, dels för att metoderna för att studera det förbättrades.

Slutsatserna är inte entydiga, men det finns mönster som är tillräckligt robusta för att tas på allvar.

Jämförelseexponering — att se sig själv i relation till idealiserade bilder av andras liv, utseende och framgång — ökar risken för depression och ångest, särskilt hos flickor i åldern 13–17. Det är ett fynd som replikerats i dussintals studier.

Passiv konsumtion av sociala medier — scrollande utan interaktion — är konsekvent förknippad med sämre välmående än aktiv interaktion. Det är inte skärmtiden i sig som är problemet, utan vad man gör med den och hur man påverkas av det man ser.

Instagram-specifika effekter har dokumenterats av Metas egna interna forskare — data som läckte och publicerades av Wall Street Journal 2021. Meta visste att Instagram förvärrade kroppsbildsproblem hos tonårsflickor. De valde att inte förändra plattformen.

Problemet är inte influencern — det är systemet

Det är lätt att göra influencers till syndabockar. Det är mer träffsäkert att förstå dem som rationella aktörer i ett system som belönar ett visst beteende.

En influencer som visar upp ett idealiserat liv gör det för att algoritmerna belönar visuell attraktivitet, aspirationella bilder och emotionell resonans. Det är inte ett moraliskt misslyckande — det är en rationell respons på incitamentsstrukturen.

Problemet är incitamentsstrukturen. Och incitamentsstrukturen ägs och kontrolleras av plattformsföretagen.

Den debatten — om plattformarnas ansvar för de psykologiska konsekvenserna av sina algoritmiska val — var frånvarande 2011 och är fortfarande underutvecklad i dag trots att den borde vara central.

Vad Sverige faktiskt gjort — och inte gjort

Sverige har tagit ett antal steg. Skolverket har tagit fram material om källkritik och digital kompetens. Folkhälsomyndigheten har publicerat rapporter om unga och psykisk hälsa. Diskussionen om att begränsa mobiltelefoner i skolan har intensifierats och i flera kommuner resulterat i förbud.

Men den strukturella frågan — hur plattformarnas algoritmer regleras, vilka krav som ställs på transparent forskning om psykologiska effekter, hur barn under 13 år faktiskt skyddas — är fortfarande i huvudsak ohandhavad på nationell nivå.

EU:s Digital Services Act, som trädde i kraft 2024, innehåller viktiga steg: krav på riskbedömningar, förbud mot viss riktad reklam mot minderåriga och krav på transparent algoritmredovisning. Det är framsteg. Men implementeringen är fortfarande under utformning och tillsynen av om plattformarna faktiskt efterlever kraven återstår att se.

Individualiseringen av ett strukturproblem

Det finns en problematisk tendens i diskussionen om unga och sociala medier att individualisera ett strukturproblem. Att tala om digital hälsa, om hur unga ska lära sig hantera sin skärmtid, om föräldraansvar och om självkänsla.

Allt detta är relevant. Men det missar att de strukturer som skapar skadan — plattformsdesign optimerad för maximal engagemang utan hänsyn till psykologiska konsekvenser — inte kan åtgärdas av individer. De kräver reglering.

Blondinbellas bilder 2011 var symptom, inte orsak. TikToks algoritm 2025 är inte heller orsaken — den är ett instrument i ett ekonomiskt system som tjänar på att maximera tid på plattformen, oavsett konsekvenserna.

Det systemet är vad som behöver adresseras. Det kräver lagstiftning, inte bara föräldrasamtal.