Bloggtjejer öppnar vägen för en ny generation affärskvinnor

Det är lätt att håna dem. De unga tjejerna med sina modebloggar, sina outfitposts, sina reklamlänkar. Det är ännu lättare att moralpanikera: de säljer drömmar de inte kan leverera, de skapar ohälsosamma skönhetsideal, de är ytliga.

Men den kritiken missar något fundamentalt: dessa unga kvinnor har gjort något som det svenska kulturetablissemanget inte ville ge dem tillåtelse att göra. De skapade sig egna arenor. De byggde sina egna affärer. Och de gjorde det utan att be om lov.

Vad en blogg faktiskt är

Låt oss vara tydliga med vad en framgångsrik modeblogg faktiskt innebär, affärsmässigt. Det är ett medieföretag. Det kräver innehållsproduktion, redaktionell planering, fotografering, bildbehandling, copywriting, SEO-optimering, annonsförhandlingar och kundrelationshantering.

Det är en heltidstjänst. Eller tre.

Att unga kvinnor utan formell utbildning i journalistik eller företagsekonomi byggde upp lönsamma medieverksamheter med hundratusentals läsare — det är inte ytlighet. Det är kompetens.

Etablissemangets blinda fläck

Intressant nog är det sällan männen med gaming-YouTube-kanaler som möter samma moraliserande. De unga män som byggde sina varumärken kring dataspel, teknologirecensioner och humor — de är “tech-entrepreneurs” och “content creators”. De intervjuas i Veckans Affärer och prisas för sin affärsmässiga skarphet.

Tjejerna med modesajterna? De är “ytliga bloggare” som “säljer drömmar” och “påverkar unga tjejer negativt”.

Skillnaden är inte kvaliteten på affärsmodellen. Skillnaden är kön och bransch.

Det revolutionära med influencermarknaden

Vad bloggtjejerna faktiskt åstadkom — och det förtjänar att sägas högt — var att de skapade den första storskaliga marknaden för kvinnligt lett kreativt företagande i Sverige som inte var beroende av manliga mellanhänder.

Traditionell media krävde att du fick en redaktörs välsignelse. Musikbranschen krävde ett skivbolagskontrakt. Filmbranschen krävde institutionell finansiering. Modebranschen krävde att du kände rätt människor.

Blogg och sedan Instagram krävde en dator och en internetuppkoppling.

Det är inte en liten sak. Det är en demokratisering av möjligheten att bygga ett affärsliv kring kreativitet och personlighet — och den demokratiseringen gynnade oproportionerligt unga kvinnor som annars hade haft svårt att ta sig in i de mansdominerade industrierna.

Hur det ser ut idag

Femton år senare har influencermarknaden mognat till en bransch värd miljarder kronor globalt. De tidiga svenska bloggarna — Isabella Löwengrip, Kenza Zouiten, Angelica Blick — är nu etablerade affärspersoner, varumärken, investerare. Deras ursprungliga verksamheter finansierade ett helt ekosystem av stylister, fotografer, marknadskonsulter och byråer.

Det är affärer. Riktiga affärer.

Och det finns en ny generation som kom efter — mer sofistikerade, mer strategiska, med bättre utbildning i både innehållsskapande och affärsutveckling. De bygger inte bara mediebolag; de bygger tech-startups, e-handelsföretag och investeringsportföljer.

De tackar de som kom innan för att de visade att det var möjligt.

Det legitima problemet

Det finns förstås legitima problem med influencermarknaden. Oklara marknadsföringsregler. Orealistiska kroppsideal. Psykologiska konsekvenser för unga följare. Det är verkliga frågor som förtjänar seriös diskussion.

Men det är en annan diskussion — och en som lätt används för att delegitimera hela företeelsen i stället för att lösa de specifika problemen.

Man kan kräva tydligare märkning av reklam utan att fördöma affärsmodellen. Man kan diskutera kroppsnormer utan att reducera hela bloggkulturen till skadlig ytlighet.

Slutsats

Bloggtjejerna var inte perfekta. Men de öppnade en dörr. De visade att det var möjligt att vara ung, kvinna och bygga något från ingenting — utan att be det manliga etablissemanget om tillåtelse.

Det förtjänar respekt, inte förlöjligande.