Censur är fel väg att gå i kampen mot näthatarna

Jag förstår ilskan. Jag delar den faktiskt. Näthat är verkligt, det skadar verkliga människor, och känslan av att vilja sätta stopp för det är helt begriplig.

Men censur är fel svar. Och det är viktigt att säga det, även när det är politiskt obekvämt.

Vad censur faktiskt åstadkommer

Låt oss börja med vad innehållsmoderering och borttagning av hatbudskap faktiskt gör. Det tar bort de synliga spåren av hatet. Det gör plattformarna mer behagliga för de flesta användare. Det signalerar att det finns normer.

Vad det inte gör: det eliminerar hatet. Det reducerar det inte. Det adresserar inte de underliggande orsaker som skapar hatare.

Forskning på radikalisering online visar konsekvent att avplattformering — att ta bort extrema aktörer från stora plattformar — driver dem till alternativa ekosystem. Från Twitter till Gab. Från YouTube till BitChute. Från Facebook till Telegram-kanaler med tusentals följare.

Resultatet är att hatet fortsätter — men nu i sammanhang som är svårare att övervaka, svårare att infiltrera och svårare att motarbeta med counter-speech.

EU:s lagstiftningsiver

Sedan 2011 har EU producerat en imponerande mängd lagstiftning kring digitalt innehåll. Digital Services Act. Terrorism Content Online Regulation. Hate Speech directives. Varje ny lag utlovar att den ska lösa problemet.

Problemen kvarstår.

Det handlar inte om att lagstiftarna har fel avsikter. Det handlar om att modellen är felaktig. Stora plattformar med miljontals inlägg per dag kan inte mänskligt moderera i realtid — de är beroende av algoritmer och AI, som är sämre på kontext och kulturell nyans än mänskliga bedömare.

Resultatet: legalt innehåll tas bort på algoritmiska grunder, medan skickliga aktörer snabbt lär sig kringgå filtren.

Vem som drabbas av censuren

Det finns en systematisk bias i hur innehållsmoderering faktiskt fungerar. Marginaliserade grupper — inklusive de som näthat riktas mot — ser oproportionerligt ofta sitt eget innehåll tas bort.

En svart kvinna som beskriver rasistiska trakasserier hon utsatts för ser sin post tas bort för att den citerar orden hon utsatts för. En HBTQ-aktivist ser sin utbildande information om homo- och transfobi flaggas som “känsligt innehåll”. En muslim som dokumenterar islamofobi möter konton som stängs för att de delar stötande material.

Hatarnas innehåll, däremot, förpackas ofta i ett språk som är precis tillräckligt kodat för att klara algoritmernas filter.

Vad som faktiskt fungerar

Det finns dokumenterat vad som fungerar i kampen mot näthat, och det handlar inte primärt om censur.

Tydliga, konsekventa och genomdrivna plattformsregler — inte godtycklig moderering, utan regler som tillämpas lika och öppet. Att veta att konsekvenser faktiskt kommer har avskräckande effekt.

Transparens — att plattformar tvingas redovisa hur deras algoritmer fungerar, vad som tas bort och av vilka skäl. Osynliga processer skapar misstro.

Möjligheten att stämma — juridiska vägar för offer att kräva upprättelse, utan att behöva bevisa brottslig intention i varje enskilt fall.

Counter-speech — aktiv mötesorganisering, utbildning och synliggörande av hatets mekanismer. Det är mer effektivt att ifrågasätta och bemöta hatargument offentligt än att drive dem under jord.

Varför det är viktigt att säga detta

Det är politiskt riskabelt att argumentera mot censur av näthat. Reaktionen är förutsägbar: “du försvarar hatarna”. Det stämmer inte. Det handlar om att välja rätt verktyg.

Vi lever i ett historiskt ögonblick där stater världen runt — med bästa avsikter, ibland — bygger ut infrastruktur för innehållskontroll. Det som byggs för att bekämpa hat kan användas för att bekämpa politisk opposition. Det som skapas för att skydda offer kan vändas mot dem.

Att värna om yttrandefriheten — inklusive rätten att säga saker vi inte gillar — är inte att värna om hatare. Det är att värna om en struktur som skyddar oss alla.

Det är möjligt att bekämpa näthat och försvara yttrandefriheten. Det kräver smartare, svårare och mer uthålliga metoder än att trycka på delete-knappen.