Politik Debattartikel

En modern vänsterledare måste slå vakt om skogen och vår svenska landsbygd

Vänstern har alltför länge varit en storstadsfråga. Om vi ska bli ett folkrörelseförbund igen måste vi värna den svenska skogen och landsbygdens intressen.

P
Per-Erik Svensson Kommunalråd (V) Lycksele
Svensk skog med naturvårdare som skyddar träd, symboliserar kampen för miljö och landsbygd
Opinion

Detta är en opinionstext. Åsikterna som framförs är skribentens egna och speglar inte SVTdebatts redaktionella ståndpunkt.

Det finns en blind fläck i svensk vänsterns självbild. Vi talar om arbetarklassen, om social rättvisa, om fördelningspolitik. Men när vi säger “arbetare” menar vi oftast industri- och tjänstearbetare i storstäderna. Vi glömmer bort skogsarbetaren i Norrbotten. Lantbrukaren i Småland. Hela den landsbygd som en gång var vänsterrörelsens själva hjärta.

Det måste förändras. Om vänstern ska vara relevant i hela Sverige – inte bara i Stockholm, Göteborg och Malmö – måste vi återta vårt ansvar för landsbygden. Och det börjar med skogen.

Skogen som klassisk vänsterfråga

Den svenska skogen är inte bara miljö. Den är också jobb, välfärd och klassresa.

I Norrlands inland är skogsbruket fortfarande ryggraden i lokalsamhället. När ett sågverk läggs ner försvinner inte bara arbetstillfällen – hela bygder töms. Skolor stängs. Affärer går i konkurs. Unga människor flyttar.

Vänstern har historiskt förstått det här. Vi kämpade för att arbetare i skogsindustrin skulle ha vettiga arbetsvillkor, anständiga löner, rätt till semester. Vi var med och byggde det svenska folkhemmet – bokstavligen – genom att säkerställa att skogen bidrog till gemensam välfärd istället för enskild profit.

Men någonstans tappade vi tråden. Skogsfrågor blev “miljöfrågor”, och miljöfrågor blev något man diskuterade på seminarier i Stockholm. Medan man i glesbygden kämpade för sin överlevnad.

Glappet mellan stad och land

Jag representerar en kommun där skogsbruk är livsnerven. Och jag kan vittna om att det finns ett enormt gap mellan storstadsvänstern och landsbygdsverkligheten.

När Miljöpartiet föreslår hårdare restriktioner för avverkning låter det bra i teorin. Men i praktiken betyder det att småskogsägare – ofta pensionärer som räknat med intäkter från sin skog – förlorar sin ekonomi. Det betyder att lokala sågverk tvingas dra ner på personal. Och det betyder att hela bygder förlorar sin försörjning.

Jag säger inte att vi inte ska värna miljön. Tvärtom. Men miljöpolitik kan inte göras isolerat från klassanalys. Vi kan inte rädda skogen genom att offra människorna som lever av den.

En hållbar skogsbrukspolitik

Vad behöver då vänstern göra?

För det första: Erkänna landsbygdens verklighet. Sluta behandla glesbygd som något exotiskt eller efterblivet. Folk här arbetar, betalar skatt och bidrar till samhället precis som alla andra.

För det andra: Försvara småskogsbruket. Idag hotas småskogsägare av storskaliga bolagsintressen och byråkratiska regelverk. Vänstern borde stå på småbrukarens sida – precis som vi historiskt gjort.

För det tredje: Satsa på landsbygdsutveckling. Det räcker inte att “bevara” glesbygden som ett museum. Vi måste se till att det finns jobb, utbildning, bredband och service här. Annars spelar det ingen roll hur fin skogen är – det kommer inte finnas någon kvar att njuta av den.

Vänstern måste bli ett folkrörelseförbund igen

Under 1900-talets första hälft var Vänsterpartiet och dess föregångare djupt rotade i hela Sverige. Vi hade förtroende bland skogsarbetare, gruv arbetare, lantbrukare. Vi var inte bara ett storstadsparti.

Men idag ser verkligheten annorlunda ut. Vi har blivit allt mer koncentrerade till universitetsområden och storstadskommuner. Samtidigt tappar vi mark i glesbygd och industriorter.

Om Lars Ohly ska lyckas som partiledare – eller vem som helst annan vänsterledare framöver – måste vi återerövra landsbygden. Inte genom att lansera symbolpolitik eller göra studiebesök, utan genom att genuint förstå och värna de intressen som driver människor här.

Skogen är en klassfråga

Låt mig vara tydlig: Att försvara svenskt skogsbruk handlar inte om att vara emot miljön. Det handlar om att göra miljöpolitik med människan i centrum.

Det är möjligt att både bevara biologisk mångfald och säkerställa arbetstillfällen. Det är möjligt att både värna fjällnära skog och ge småskogsbrukare rimliga villkor. Men det kräver en analys som inte reducerar allt till “miljö mot jobb”, utan ser helheten.

Och det kräver en vänster som är villig att lyssna på människor utanför storstäderna.

Skogen är en klassfråga. Landsbygden är en klassfråga. Och om vänstern ska ha en framtid i hela Sverige måste vi börja agera därefter.

Om skribenten

P

Per-Erik Svensson

Kommunalråd (V) Lycksele

Per-Erik Svensson är kommunalråd i Lycksele och har arbetat med skogsfrågor i norra Sverige i över 20 år. Han driver frågor om landsbygdsutveckling och hållbart skogsbruk.