EU-pengar stärker diktaturen i Marocko
Medan EU pratar om demokrati och mänskliga rättigheter pumpas miljarder in i en regim som systematiskt kränker sin egen befolkning.
Detta är en opinionstext. Åsikterna som framförs är skribentens egna och speglar inte SVTdebatts redaktionella ståndpunkt.
EU:s utrikespolitik präglas av en ständig dubbelhet. Å ena sidan talar man varmt om demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatens principer. Å andra sidan pumpas miljardbelopp in i regimer som grovt kränker just dessa värden.
Marocko är ett av de tydligaste exemplen.
Pengarna som stöder förtryck
Mellan 2007 och 2013 har EU avsatt över 650 miljoner euro i direktstöd till Marocko. Pengarna motiveras med allt från utvecklingssamarbete till säkerhetspolitik. Men vart tar pengarna vägen egentligen?
I praktiken stärks kungahuset och den marockanska säkerhetsapparaten. Medan oppositionen trakasseras, journalister fängslas och aktivister tystas, fortsätter EU att skicka checkar till Rabat.
Det är ingen slump. Marocko är strategiskt viktigt för EU – både som grindvakt mot illegal migration och som handelspartner. Men priset för denna “stabilitet” betalas av marockanska medborgare som lever under förtryck.
Västsahara – det glömda koloniala arvet
En av de mest upprörande aspekterna av EU:s Marockopolitik är tystanden kring Västsahara. Det marockanska ockuperade territoriet behandlas som en intern marockansk angelägenhet – trots att FN i decennier klassificerat det som ett icke-självstyrande område i avvaktan på folkomröstning.
Marockos regim använder EU-pengar för att befästa sitt grepp över Västsahara. Infrastruktur byggs för att cementera ockupationen. Lokalbefolkningens rättigheter förbises. Och EU tiger.
Värre än så – EU belönar regimen med handelsavtal som gynnar marockanska företag som verkar i det ockuperade området. Det är kolonialism genom EU:s plånbok.
Vad hände med värdegrunden?
EU bygger sin identitet på demokratiska värden. Men när det kommer till kritan visar sig dessa värden vara förhandlingsbara.
I Marocko fängslas journalister för att de rapporterar om korruption. Hbtq-personer förföljs. Fredliga demonstranter slås ner av polis. Och EU? EU fortsätter samarbetet som vanligt.
Det här är inte bara hyckler – det är aktivt stöd till förtryck.
En annan politik är möjlig
Jag säger inte att EU ska bryta alla band med Marocko. Men vi måste ställa tydliga krav. Ekonomiskt stöd ska villkoras av konkreta framsteg på mänskliga rättigheter. Handelsavtal ska inte omfatta ockuperad mark. Och EU måste våga säga ifrån när regimen kränker sin egen befolkning.
Det är dags att EU lever som det lär. Demokrati och mänskliga rättigheter kan inte vara en handelsvara – de måste vara grundbulten i all utrikespolitik.
Om skribenten
Leila Benali
Journalist och Marockokännare
Leila Benali är frilansjournalist med specialisering på Nordafrika och Mellanöstern. Hon har arbetat för flera svenska och internationella medier och rapporterar om demokratifrågor och mänskliga rättigheter.