Kultur Debattartikel

Fotbollsläktare är en bra plats för kvinnor och barn

Trots huliganproblem och våld är fotbollsarenor viktigare mötesplatser än någonsin. Vi ska inte köra bort familjer – vi ska välkomna dem.

M
Mats Bergström Sportjournalist och supporterrepresentant
Fotbollspublik med kvinnor och barn på läktaren, visar familjär och inkluderande atmosfär på svenska arenor
Opinion

Detta är en opinionstext. Åsikterna som framförs är skribentens egna och speglar inte SVTdebatts redaktionella ståndpunkt.

Efter varje incident på en fotbollsarena kommer samma retorik: “Fotbollsläktare är inte platser för kvinnor och barn.” Som om våld och huliganism på något sätt är fotbollens naturliga tillstånd. Som om vi borde acceptera att arenor är manliga våldsmiljöer.

Jag säger rakt motsatt: Fotbollsläktare är en perfekt plats för kvinnor och barn. Och problemen med våld löses inte genom att köra bort familjer – tvärtom.

Fotboll är för alla

Svensk fotboll har historiskt varit en folkrörelse. Klubbarna grundades av arbetare, studenter och föreningsaktiva. Läktarna var mötesplatser där hela samhället samlades – män, kvinnor, barn, unga, gamla.

Det är den traditionen vi måste återta.

Idag domineras debatten av berättelser om huliganer, pyroteknik och kravaller. Men det är en extrem minoritet. De allra flesta som går på fotboll vill se bra matcher, heja på sitt lag och ha en trevlig kväll med familjen eller vännerna.

Genom att prat a om fotbollsarenor som “farliga” för kvinnor och barn legitimerar vi de krafter som vill göra läktaren till en exklusiv, aggressiv manlig zon. Istället borde vi säga: De som beter sig våldsamt hör inte hemma här.

Familjer gör arenor säkrare

Det finns en enkel sanning: Ju fler familjer på läktaren, desto tryggare miljö.

När barn är närvarande dämpar det aggressionen. När kvinnor är närvarande breddas perspektiven. När hela samhället representeras blir fotbollen vad den alltid borde vara – en gemensam upplevelse.

Problemet är inte att för många familjer går på fotboll. Problemet är att för få gör det.

Svenska klubbar behöver aktivt välkomna kvinnor och barn. Billigare familjebiljetter. Bättre faciliteter. Tydligare nolltolerans mot sexism, hot och våld. Och framför allt: En kultur som säger att fotboll är för alla.

Supporterkulturen måste mogna

Jag är själv supporter. Jag älskar atmosfären på läktaren, ramsor na, engagemanget. Men jag älskar inte när vissa tror att deras rätt att kasta bengaler väger tyngre än andras rätt att känna sig trygga.

Supporterkultur behöver inte vara våldsam för att vara passionerad. Britterna har visat att det går att ha intensiva, stämningsfulla läktare utan pyroteknik och slagsmål. Tyskarna har visat att det går att kombinera hård hejakultur med familjevänliga sektioner.

Sverige kan göra samma sak. Men det kräver att supportergrupperna tar ansvar. Att klubbarna vågar sätta ner foten. Och att vi slutar romantisera våld som “äkta supporterkultur”.

Vad klubbarna kan göra

Konkreta förslag:

  • Familjesektioner med rabatterade priser och barnanpassad miljö
  • Nolltolerans mot våld – livstidsavstängning för de som slåss eller hotar
  • Aktivt välkomnande av kvinnor genom kampanjer och outreach
  • Bättre faciliteter – tillgängliga toaletter, skötrum, barnmenyer

Det är inte raketforskning. Det är grundläggande service och värdegrund.

Fotbollens framtid

Om vi vill att fotboll ska fortsätta vara Sveriges största sport måste vi öppna dörrarna för alla. Idag är publiken på svenska arenor fortfarande kraftigt mansdominerad. Det är inte acceptabelt.

Barn som växer upp och går på fotboll med sina föräldrar blir morgondagens supporters. Kvinnor som känner sig välkomna bidrar till en bredare, mer inkluderande kultur. Och familjer som kommer tillbaka säsong efter säsong är klubbarnas ekonomiska ryggrad.

Fotbollsläktare är en bra plats för kvinnor och barn. Och de som tycker annorlunda borde fundera på om det verkligen är fotbollen de älskar – eller bara våldet.

Om skribenten

M

Mats Bergström

Sportjournalist och supporterrepresentant

Mats Bergström har följt svensk fotboll i över 30 år, både som journalist och aktiv supporter. Han driver frågor om supporterkultur, säkerhet på arenor och fotbollens roll i samhället.