Gör oss inte till kaffeflickor, SVT

Public service har ett särskilt ansvar. Vi lever på skattepengar. Vi ska representera hela Sverige. Och vi ska vara föredömen i jämställdhetsfrågor.

Men inom SVT:s väggar är verkligheten en annan. Bakom den framgångsrika fasaden – med kvinnliga programledare i rutan och vackra tal om mångfald – finns en struktur som systematiskt missgynnar kvinnor.

Jag är less. Och jag är inte ensam.

Ansikten utåt, makten inåt

SVT älskar att visa upp sina kvinnliga programledare. Vi är ansikten utåt, representanter för “modern public service”. Men tittar man på var besluten fattas – vem som är chef, vem som producerar, vem som bestämmer innehåll – är det samma gamla mönster: män.

Av SVT:s tio högsta chefer är åtta män. Av programcheferna är majoriteten män. Av de tungt vägande nyhets- och samhällsprogrammen leds de allra flesta av män.

Vi kvinnliga programledare får vara ansikten. Men vi får inte vara beslutsfattare.

Kaffeflickor i rutan

Jag har blivit ombedd att “le mer”. Att “vara lite flörtigare”. Att “inte provocera tittarna för mycket”. Män får vara tuffa, kritiska, intellektuella. Kvinnor förväntas vara charmiga, lättillgängliga, visuellt tilltalande.

Det är inte bara sexistiskt. Det undergräver vårt yrkesutövande.

När jag ställer samma typ av hårda frågor som mina manliga kollegor får jag höra att jag är “för aggressiv”. När jag driver komplexa ämnen sägs det att “tittarna inte följer med”. Men när en manlig kollega gör samma sak? Då är han “skarp” och “analytisk”.

Vi behandlas inte som journalister. Vi behandlas som dekoration.

Löneskillnader ingen pratar om

SVT pratar gärna om transparens. Men löner? Där är tystnaden öronbedövande.

Jag vet att mina manliga kollegor, med mindre erfarenhet och färre program, tjänar mer än jag. När jag tagit upp det har jag fått höra att “det är komplexa förhandlingar” och att “det finns många faktorer”.

Vilka faktorer? Att jag är kvinna?

Public service ska vara föregångare. Men vi ligger efter privata medier när det gäller lönegap. Det är fullständigt oacceptabelt.

Vad ska till för förändring?

För det första: Öppenhet. Publicera löner. Låt oss se vem som tjänar vad. Om det inte finns orättvisor borde det inte vara något problem, eller hur?

För det andra: Kvotering. Ja, jag sa det. Hälften av cheferna ska vara kvinnor. Hälften av redaktionscheferna. Hälften av producenterna. Om SVT verkligen menar allvar med jämställdhet måste vi ha strukturella åtgärder, inte bara vackra ord.

För det tredje: Nolltolerans mot sexism. Kommentarer om utseende, flirtiga påhopp, nedvärderande skämt – det ska inte tolereras. Och det ska få konsekvenser.

För det fjärde: Mer makt till kvinnor. Ge oss producent roller. Låt oss leda stora sändningar. Lita på att vi kan hantera tunga samhällsfrågor utan att behöva “feminiseras” eller “förenklas”.

Public service är allas ansvar

SVT säger sig representera hela Sverige. Men kan man verkligen göra det när halva befolkningen systematiskt exkluderas från maktpositioner?

Vi betalar alla för public service. Då ska vi också alla vara representerade – inte bara som programledare utan som beslutsfattare, som chefer, som tongivande röster.

Gör oss inte till kaffeflickor, SVT. Ge oss samma möjligheter, samma löner och samma ansvar som män. Det är inte för mycket begärt. Det är minimum.

Och om SVT inte kan leva upp till det? Då är frågan om public service verkligen tjänar sin funktion.