KD-profiler: Förlåt för alla kränkande uttalanden

Det har pågått i åratal. Uttalanden från kristdemokratiska företrädare som ifrågasätter homosexuella människors värde, rätt att adoptera, rätt att gifta sig, rätt att helt enkelt vara.

Senast var det Désirée Pethrus som i en intervju kallade homosexualitet för “synd”. Tidigare har partiet argumenterat mot könsneutralt äktenskap, mot homosexuellas rätt att adoptera, och mot att samkönade par skulle behandlas som fullvärdiga familjer.

Nu räcker det. Det är dags för Kristdemokraterna att ta ansvar.

Inte bara “åsikter”

KD hävdar regelbundet att deras ståndpunkter grundar sig i “åsiktsfrihet” och “religiös övertygelse”. Men det är inte en ursäkt.

Att någon tror att homosexualitet är en synd innebär inte att samhället ska ge den övertygelsen politiskt utrymme. Åsiktsfrihet betyder att man får tänka vad man vill — inte att man får diskriminera.

När ett parti som sitter i riksdagen uttrycker uppfattningen att en hel grupp människor inte är lika mycket värda, inte förtjänar samma rättigheter, inte bör få bilda familj på samma villkor — då är det inte “åsikter”. Då är det strukturell diskriminering.

Partiet bär ansvaret

Det är inte tillräckligt att enskilda företrädare ber om ursäkt. Partiet som helhet måste ta ansvar.

Kristdemokraterna har under många år byggt sin profil på värdekonservatism. Det är en legitim position. Men värdekonservatism får inte bli en ursäkt för att förneka människors lika värde.

När företrädare för KD uttrycker sig kränkande om hbtq-personer, då måste partiledningen inte bara “ta avstånd” — de måste be om ursäkt. Offentligt. Tydligt. Och följt av konkreta åtaganden om att aldrig igen driva politik som ifrågasätter hbtq-personers rättigheter.

Vad vi kräver

Det är inte komplicerat. Vi kräver tre saker:

Först: en offentlig ursäkt från partiledningen för alla kränkande uttalanden som gjorts av KD-företrädare genom åren.

För det andra: ett tydligt ställningstagande att KD inte längre kommer att motarbeta hbtq-personers juridiska rättigheter — vare sig det gäller äktenskap, adoption, eller annan lagstiftning.

För det tredje: en intern process där partiet granskar sina egna värderingar och ser till att diskriminerande attityder inte får fäste inom organisationen.

Politikens ansvar

Det finns de som menar att politiken inte ska “diktera” vad människor får tycka. Det är en missuppfattning.

Politiken dikterar inte vad folk tänker — men politiken har ett ansvar för vilka värderingar som får styra lagstiftning och samhällsutveckling. När ett riksdagsparti hävdar att en grupp människor inte förtjänar samma rättigheter som andra, då är det inte en privatsak. Då är det en politisk handling.

Och politiska handlingar kräver politiskt ansvar.

Dags att välja sida

Kristdemokraterna står nu vid ett vägskäl. Antingen fortsätter man att vara ett parti där hbtq-fientliga åsikter tolereras och ges utrymme. Eller så väljer man att faktiskt bli ett modernt parti som står upp för alla människors lika värde.

Valet är inte svårt. Men det kräver mod.

Jag hoppas att KD:s ledning har det modet. För alternativet — att fortsätta som man gjort — är inte längre acceptabelt.