Samhälle Debattartikel

Låt muslimer arbeta på påsken utan ob-ersättning

En provocerande tanke: om muslimer frivilligt vill arbeta på kristna helgdagar utan ob-ersättning borde det vara möjligt. Men frågan om likabehandling på arbetsmarknaden är mer komplex.

H
Hassan Khalil Ekonom och arbetsrättsdebattör
Diverse arbetsplatsmiljö med kollegor som diskuterar schema, symboliserande arbetslivet
Opinion

Detta är en opinionstext. Åsikterna som framförs är skribentens egna och speglar inte SVTdebatts redaktionella ståndpunkt.

Det är ett förslag som garanterat väcker reaktioner. Det är tänkt att göra det.

Jag föreslår att vi öppnar för möjligheten att muslimska, judiska och andra icke-kristna arbetstagare ska kunna frivilligt avstå sin ob-ersättning för arbete på kristna helgdagar — mot rätten att i stället ta ledigt på sina egna religiösa högtider med bibehållen kompensation.

Det är ett förslag om frivillighet och flexibilitet. Det är inte ett förslag om tvång eller försämringar.

Varför detta är en relevant fråga

Sverige är idag ett land med religiös mångfald. Ungefär 10 procent av befolkningen är muslim. Ytterligare procent tillhör judiska, hinduiska eller andra religiösa traditioner. Dessa medborgare har helgdagar som inte sammanfaller med den kristna kalendern.

Svenska arbetsrätten är, inte förvånansvärt, uppbyggd kring den kristna kalenderstrukturen. Röda dagar är kristna helgdagar. Ob-ersättning ges för arbete på dessa dagar.

Det är inte en diskriminering i juridisk mening — alla behandlas lika. Men det är en form av neutral diskriminering: reglerna utformades med en viss befolkningssammansättning i åtanke och passar inte lika bra för en annan.

Frivillighetens princip

Mitt förslag är inte att ändra ob-ersättningssystemet för kristna helgdagar. Det är att skapa möjligheten till individuell överenskommelse:

En muslimsk arbetstagare som hellre tar eid al-fitr ledig och arbetar på påsken — utan extra ersättning — ska kunna göra det om arbetsgivaren och arbetstagaren är överens.

Idag förhindrar kollektivavtalen ofta sådana flexibla lösningar. Det är ett problem inte primärt av religiösa skäl, utan av praktiska: det finns arbetstagare och arbetsgivare som vill ha flexibiliteten men inte kan ha den.

Invändningarnas problem

Den vanligaste invändningen: det öppnar för exploatering. Arbetsgivare kan pressa arbetstagare att “frivilligt” ge upp sin ob-ersättning.

Det är en legitim oro. Men lösningen på den oron är starkt skydd mot tvång och tydliga regler för vad frivillighet innebär — inte att förbjuda arrangemanget helt.

Frivillighetsbaserade flexibiliteter finns redan på arbetsmarknaden. Vi behöver inte uppfinna dem, vi behöver se till att de skyddas mot missbruk.

Det bredare perspektivet

Det finns en bredare principfråga bakom detta: hur anpassar vi institutioner designade för en homogen befolkning till en befolkning med ökande mångfald?

Det är inte en enkel fråga. Det finns inga enkla lösningar. Men det finns en rad pragmatiska justeringar — som flexibla helgdagsarrangemang — som kan göra institutionerna mer inkluderande utan att fundamentalt förändra dem.

Det kräver vilja att diskutera. Det kräver pragmatism framför ideologi.

Och det kräver att vi tar på allvar att det finns muslimska, judiska och andra icke-kristna arbetstagare vars behov och önskemål är lika legitima som alla andras.

Om skribenten

H

Hassan Khalil

Ekonom och arbetsrättsdebattör

Hassan Khalil är ekonom och arbetsrättsdebattör som under lång tid arbetat med frågor om integration, arbetsmarknad och religionens plats i arbetslivet. Han förespråkar pragmatiska lösningar på arbetsmarknadens praktiska problem.