Nu måste regeringen sona sitt brott mot de fängslade egyptensvenskarna

Två svenska medborgare sitter fängslade i Egypten under omänskliga förhållanden. De har inte fått rättvis rättegång. De torteras. Deras familjer är desperata.

Och vad gör Sveriges regering? Nästan ingenting.

Det är ett svek. Ett svek mot svenska medborgare som har rätt att förvänta sig att deras land står upp för dem när de utsätts för statligt våld.

Fallet i korthet

De två svenskarna greps under demonstrationerna i Kairo i januari. De anklagas för spionage — en anklagelse utan substans som används av Mubaraks regim för att tysta kritiker.

De har hållits i isolering. De har misshandlats. De har nekats tillgång till svensk konsulär personal under långa perioder.

Detta är fakta. Inte spekulationer. Fakta som bekräftats av internationella människorättsorganisationer.

Regeringens passivitet

Utrikesminister Carl Bildts respons? “Vi följer fallet noga.” “Vi är i kontakt med egyptiska myndigheter.” “Vi arbetar genom diplomatiska kanaler.”

Det är inte tillräckligt.

När svenska medborgare torteras i fängelser i en diktatur räcker det inte att “följa fallet”. Det kräver handling. Det kräver kraftfulla diplomatiska åtgärder. Det kräver att man vågar konfrontera den egyptiska regimen.

Men det gör vi inte. För vi vill inte störa relationerna. Vi vill inte göra Mubarak upprörd. Vi vill inte riskera handelsintressen.

Jämförelsen med andra länder

Titta på hur USA hanterar liknande fall. När amerikanska medborgare fängslas utomlands mobiliserar USA hela sin diplomatiska apparat. Ambassadörer kallas hem. Biståndspengar hotas att dras in. Diplomatiska konsekvenser utlovas.

Sverige? Vi “följer fallet”.

Det är skillnaden mellan ett land som faktiskt värnar sina medborgare och ett land som prioriterar bekvämlighet.

De fängslade familjernas desperata läge

Jag har träffat familjerna till de fängslade. Deras desperation är påtaglig.

De ringer ambassaden dagligen. De får vaga svar. “Vi gör vad vi kan.” “Det är komplicerat.” “Vi måste arbeta tyst.”

Men tyst diplomati fungerar inte mot en regim som Mubaraks. Det enda som fungerar är press — offentlig, kraftfull press.

Och det vågar inte regeringen utöva.

Sveket mot medborgarskapet

Svenskt medborgarskap ska betyda något. Det ska betyda att om du utsätts för orättvisor utomlands, då har du ett land som står bakom dig.

När regeringen inte lever upp till det löftet — när de låter svenska medborgare sitta i tortyrfängelser medan de “arbetar tyst” — då urholkas medborgarskapet.

Det blir en tom formalitet. En legitimation utan mening.

Vad som borde göras

Det finns konkreta åtgärder Sverige kan ta:

För det första: offentlig och kraftfull kritik av den egyptiska regimens hantering av fallet. Inte bakom stängda dörrar — offentligt.

För det andra: hotelser om konsekvenser. Bistånd kan dras in. Diplomatiska relationer kan nedgraderas. Handel kan påverkas.

För det tredje: internationalisera fallet. Ta upp det i FN. Ta upp det i EU. Mobilisera andra länder att sätta press på Egypten.

För det fjärde: skicka högre representanter till Egypten — inte bara konsuler, utan ministrar — för att visa att detta är en prioriterad fråga.

Men det kräver mod

Problemet är att allt detta kräver mod. Mod att konfrontera en auktoritär regim. Mod att riskera ekonomiska intressen. Mod att faktiskt stå upp för principer.

Och det modet verkar Carl Bildt och regeringen inte ha.

Mubaraks fallande regim

Nu när Mubaraks regim vacklar — nu när det egyptiska folket kräver demokrati och frihet — är det än viktigare att Sverige tar tydlig ställning.

Om vi stöder demokrati och mänskliga rättigheter måste vi också agera därefter. Inte bara prata om det i vackra tal — utan faktiskt agera.

Det innebär att kräva frigivning av politiska fångar. Det innebär att stödja demokratirörelsen. Och det innebär att kräva rättvisa för de svenska medborgare som orättfärdigt fängslats.

Ett ultimatum

Jag ställer härmed ett krav till regeringen:

Inom två veckor måste ni ha mobiliserat internationell press på Egypten för att frigiva de fängslade svenskarna. Om inte måste ni offentligt förklara varför ni inte kan göra det.

Svenska medborgare har rätt att veta om deras regering kommer stå upp för dem när det verkligen gäller — eller om “tyst diplomati” bara är en ursäkt för passivitet.

Medborgarnas förtroende

Det här handlar om mer än två individer. Det handlar om förtroendet mellan medborgare och stat.

Om svenska medborgare inte kan lita på att deras regering kommer försvara dem när de utsätts för statligt våld utomlands — varför ska de då lita på sin regering överhuvudtaget?

Regeringen måste sona sitt brott mot de fängslade svenskarna.

Och det sker inte genom vackra ord. Det sker genom handling.

Nu.