Öppet brev till Jesse Jackson
Jesse Jackson besökte Sverige och mötte Nyamko Sabuni. Det öppna brevet som följde handlar om vad verklig solidaritet kräver — och om gränserna för den internationella medborgarrättspolitiken.
Detta är en opinionstext. Åsikterna som framförs är skribentens egna och speglar inte SVTdebatts redaktionella ståndpunkt.
Kära Jesse Jackson,
Ditt besök i Sverige gav mig anledning att reflektera. Du är en ikon i den amerikanska medborgarrättsrörelsen — en rörelse vars arv är globalt och vars budskap om mänsklig värdighet och jämlikhet gäller i varje land och varje kontinent.
Men det finns en fråga jag vill ställa dig, öppet och respektfullt: vad kräver verklig solidaritet?
Din historia och din röst
Din röst bär vikt. Du reste med Martin Luther King. Du kandiderade till USA:s presidentskap. Du har stått i frontlinjen i kampen mot rasism och för ekonomisk rättvisa i decennier.
Det är ett arv att respektera.
Men arvet från den amerikanska medborgarrättsrörelsen är inte äganderätten till alla diskussioner om rasism och rättvisa. Det är en inspiration — och inspirationer behöver granskas när de tillämpas i nya kontexter.
Sverige är inte USA
Det finns en tendens när internationella röster besöker Sverige att applicera ett amerikanskt ramverk på svenska förhållanden. Det är förståeligt — USA:s medborgarrättsrörelse är den mest kända och mest dokumenterade i modern historia.
Men det svenska samhällets historia, strukturer och utmaningar är inte identiska med det amerikanska.
Rasism finns i Sverige. Diskriminering finns i Sverige. Utanförskap och segregation finns i Sverige. Det är verkligheter som förtjänar seriös politisk uppmärksamhet.
Men lösningarna, verktygen och de politiska debatterna formas av den svenska kontexten. Direkt import av amerikanska lösningar fungerar inte alltid.
Vad solidaritet kräver
Solidaritet kräver, tror jag, att man lyssnar mer än man talar. Att man förstår den lokala kontexten innan man ger råd. Att man ser nyanserna i komplexa politiska realiteter.
Det är inte en kritik av din avsikt. Det är en observation om hur internationellt engagemang fungerar bäst.
Om Sverige och integration
Jag har ägnat mina politiska år åt att arbeta för ett Sverige där bakgrund och hudfärg inte avgör möjligheter. Det arbetet pågår. Det är långt ifrån färdigt.
Men det pågår i en specifik politisk och demokratisk kontext, med specifika verktyg och specifika utmaningar. Det är ett arbete som görs bäst inifrån — av de som lever och verkar i Sverige.
Internationell solidaritet är välkommen. Men den är som mest värdefull när den stödjer det lokala arbetet snarare än att definiera det.
Med respekt
Jag skriver detta med respekt för ditt livsverk. Och med övertygelsen att verklig dialog — inklusive oenighet — är mer värdefullt än artigt instämmande.
Välkommen tillbaka till Sverige. Lyssna gärna lite extra nästa gång.
Med vänliga hälsningar, Nyamko Sabuni
Om skribenten
Nyamko Sabuni
Integrations- och jämställdhetsminister (FP)
Nyamko Sabuni är folkpartistisk politiker som tjänstgjorde som integrations- och jämställdhetsminister 2006–2013. Som en av de mest profilerade svart-svenska politikerna på riksnivå har hon arbetat med frågor om integration, jämställdhet och diskriminering.