RFSU: kritiken mot vår sexfilm omodern och pryd
Vår nya sexualupplysningsfilm för unga har mötts av kritik från konservativa krafter. Men kritiken är föråldrad, pryd och grundad i en syn på sex som inte hör hemma i ett modernt samhälle.
Detta är en opinionstext. Åsikterna som framförs är skribentens egna och speglar inte SVTdebatts redaktionella ståndpunkt.
RFSU har nyligen lanserat en sexualupplysningsfilm riktad till ungdomar mellan 13 och 16 år. Den visar olika sexuella situationer — från första kyssen till samlag — på ett faktabaserat och respektfullt sätt.
Reaktionerna har varit starka. Vissa har hyllat den. Andra — främst konservativa debattörer och kristdemokrater — har fördömt den som “pornografi” och “sexualisering av barn”.
Den kritiken är inte bara felaktig. Den är skadlig.
Vad filmen faktiskt visar
Låt mig vara tydlig: filmen är inte pornografi. Den är pedagogiskt material skapat av sexologer, lärare och ungdomspsykologer.
Den visar:
- Samtycke och kommunikation
- Olika kroppar och hur de fungerar
- Preventivmedel och säker sex
- Respekt och gränser
- Mångfald i sexualitet och identitet
Allt presenterat i en ton som är informativ, inte erotiserande. Det är skillnaden mellan upplysning och pornografi — en skillnad som kritikerna antingen inte förstår eller medvetet ignorerar.
Varför filmen behövs
Unga får idag sin sexualkunskap från tre källor:
Skolan — ofta bristfällig och fokuserad på biologi snarare än relationer. Internet — där pornografi är den dominerande källan till information om sex. Kompisar — som ofta har lika lite kunskap som de själva.
RFSU:s film syftar till att ge en fjärde källa: faktabaserad, respektfull och användbar information.
Om vi inte ger unga tillgång till sådan information kommer de fortsätta lära sig från pornografi. Och det är betydligt värre.
Kritikens verkliga grund
Kritiken mot filmen handlar inte om att den är “för explicit”. Den handlar om en djupare oro: att unga ska lära sig att sex är okej.
Det är vad som skrämmer konservativa krafter. Inte att unga exponeras för “olämpligt material” — utan att de exponeras för idén att sexualitet är naturlig, njutbar och något man har rätt att utforska.
Det är pryderi. Gammaldags, skadligt pryderi.
Jämförelsen med andra länder
Titta på länder med omfattande sexualupplysning — Nederländerna, Danmark, Norge. De har lägre tonårsgraviditeter, lägre STI-spridning, och högre rapporterad sexuell tillfredsställelse.
Titta på länder med pryd syn på sexualitet — USA:s bibelns bälte, vissa muslimska länder. Högre tonårsgraviditeter. Högre STI-spridning. Mer skam och tabu kring sex.
Evidensen är tydlig: sexualupplysning fungerar. Pryderi skadar.
”Men barnen då?”
Den vanligaste invändningen är “men vi måste skydda barnen!”
Skydda dem från vad? Från att lära sig hur deras kroppar fungerar? Från att förstå vad samtycke innebär? Från att kunna säga nej när de känner sig obekväma?
Det är inte skydd. Det är okunnighet framställd som omtanke.
Om vi verkligen vill skydda barn måste vi ge dem kunskap. Kunskap om deras rättigheter, deras kroppar, och hur man navigerar sex och relationer på ett tryggt sätt.
Den verkliga sexualiseringen
Kritikerna pratar om “sexualisering av barn”. Men de tittar åt fel håll.
Den verkliga sexualiseringen sker i:
- Reklam som använder sexualiserade barnkroppar för att sälja produkter
- Modeindustri som kläder små flickor som vuxna kvinnor
- Musikvideor som reducerar kvinnor till sexobjekt
RFSU:s film gör motsatsen: den avsexualiserar genom att behandla sex som en naturlig del av livet, inte som tabu eller skandal.
Samtycke som kärna
En av filmens viktigaste delar handlar om samtycke. Hur man kommunicerar vad man vill. Hur man respekterar ett nej. Hur man aldrig gör något sexuellt med någon som inte uttryckligen vill.
Det är livsviktig kunskap. Särskilt i en tid där #metoo visat hur utbredd sexuell utnyttjande är.
Att kritisera en film som lär ut samtycke — det är inte bara omodernt. Det är aktivt skadligt.
RFSU:s uppdrag
RFSU har i över 70 år arbetat för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Vi har kämpat för preventivmedel, abort, hbtq-rättigheter, och sexualupplysning.
Vi kommer fortsätta det arbetet. Oavsett kritik från dem som föredrar okunnighet framför kunskap.
Till kritikerna
Jag förstår att vissa är obekväma med öppen diskussion om sex. Att vissa vuxit upp i miljöer där sex var tabu.
Men era obekvämheter får inte styra vilken kunskap nästa generation har tillgång till.
Era värderingar — hur legitima de än må vara för er personligen — får inte diktera vilken information unga får om sina egna kroppar.
Framåt
RFSU:s film kommer fortsätta användas i skolor, ungdomsmottagningar och hemma. Den kommer fortsätta ge unga faktabaserad kunskap om sex och relationer.
Och kritikerna kan fortsätta protestera. Men historien kommer visa att de stod på fel sida.
Precis som motståndarna mot preventivmedel på 1930-talet. Precis som motståndarna mot abort på 1970-talet. Precis som motståndarna mot hbtq-rättigheter på 2000-talet.
Framsteget vinner alltid över pryderiet. Det är bara en fråga om tid.
Om skribenten
Kristina Ljungros
Förbundsordförande RFSU
Kristina Ljungros är förbundsordförande för RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) och arbetar med frågor om sexuell hälsa, reproduktiva rättigheter och jämlikhet. Hon är en av Sveriges ledande röster i sexualpolitiken.