Sluta fega i kriminalpolitiken, KD

Kristdemokraterna har länge profilerat sig som “lag och ordning”-partiet. De vill ha hårdare straff. De vill ha fler poliser. De vill vara “tuffa mot brott”.

Men när det kommer till konkreta förslag? Då vacklar de.

Jag har följt KD:s kriminalpolitik i decennier. Och jag kan säga detta med akademisk säkerhet: det är ett parti som inte vågar stå för sina egna principer.

Det är dags att antingen bli modig — eller erkänna att hårdare straff inte är lösningen.

Problemet med KD:s retorik

KD pratar mycket om “vikten av konsekvenser”. Om att “brott ska leda till straff”. Om att “brottsoffer måste få upprättelse”.

Det låter bra. Men vad betyder det i praktiken?

När konkreta förslag läggs fram — livstids fängelse utan möjlighet till förtidsfrigivning, obligatoriska minimumstraff, utökad övervakning — då börjar KD tveka.

“Vi måste också se till rehabilitering.” “Vi kan inte bara straffa.” “Det krävs balans.”

Balans är bra. Men det är inte vad ni kampanjar på.

Jämförelsen med Moderaterna

Moderaterna har också en “tuff på brott”-profil. Men skillnaden är att de faktiskt driver konkreta förslag.

De har drivit igenom straffskärpningar. De har utökat polisbudgeten. De har infört fler övervakningsåtgärder.

Jag håller inte med alla dessa åtgärder — som kriminolog vet jag att straffskärpning sällan leder till minskad brottslighet. Men åtminstone är Moderaterna konsekventa.

KD pratar tufft men agerar defensivt. Det är värre än att ha fel politik — det är att inte ha någon politik alls.

Varför hårdare straff inte fungerar

Låt mig vara tydlig om vetenskapen: hårdare straff leder inte till minskad brottslighet.

Det har studerats i decennier. I land efter land. Resultaten är konsekventa: straffskärpningar har minimal eller ingen avskräckande effekt.

Vad som faktiskt minskar brottslighet är:

• Ökad sannolikhet att bli upptäckt (fler poliser, bättre utredningar)
• Sociala insatser (utbildning, arbete, stöd till unga)
• Förebyggande arbete (fritidsgårdar, familjebehandling)

Men det är inte lika politiskt säljbart som “hårdare straff”.

KD:s dilemma

KD vet förmodligen detta. De har rådgivare. De läser forskning. De förstår att deras retorik inte stöds av evidens.

Men de vågar inte ändra kurs. För då förlorar de sin profil.

Så de fastnar i ett dilemma: fortsätta prata om hårdare straff (även om det inte fungerar) eller erkänna att de haft fel (och förlora väljare).

Resultatet? Vacklande, otydlig politik.

Brottsofferperspektivet

En sak KD ofta lyfter är “brottsofferperspektivet”. Att brottsoffer måste få upprättelse.

Det är viktigt. Brottsoffer förtjänar stöd, erkännande och rättvisa.

Men att ge brottsoffer upprättelse handlar inte främst om straffets längd. Det handlar om:

• Snabb rättsprocess
• Stöd under och efter rättegång
• Ekonomisk kompensation
• Trygghet att gärningsmannen inte återfaller

Inget av detta kräver nödvändigtvis längre straff. Det kräver bättre system.

Vad KD borde göra

Om KD verkligen vill vara seriösa i kriminalpolitiken har de två vägar:

Väg 1: Var konsekventa. Om ni tror på hårdare straff — driv det fullt ut. Föreslå livstid utan villkorlig frigivning. Föreslå obligatoriska minimumstraff. Var modiga nog att stå för det även när forskningen säger emot er.

Väg 2: Ändra kurs. Erkänn att hårdare straff inte är lösningen. Fokusera istället på förebyggande arbete, polisens resurser, och stöd till brottsoffer. Det är evidensbaserad kriminalpolitik.

Men sluta vakla mellan de två.

Risken med opportunism

Det värsta med KD:s nuvarande kurs är att den är opportunistisk.

När det är valrörelse pratar de tufft. När de sitter i regeringen blir de försiktiga. När media frågar om evidens mumlar de om “balans”.

Det är inte ledarskap. Det är populism utan mod att genomföra den.

Till KD:s väljare

Om du röstat på KD för att du vill ha hårdare straff — kolla vad de faktiskt levererat. Hur många straffskärpningar har genomförts? Hur mycket har brottsligheten minskat?

Svaret är: inte många, och inte mycket.

Om du vill ha verklig förändring måste du kräva att KD antingen blir modiga nog att driva sin politik — eller ärliga nog att erkänna att den inte fungerar.

Slutsats

Kristdemokraterna måste sluta fega i kriminalpolitiken.

Antingen driver ni hårdare straff på riktigt — med alla konsekvenser det innebär.

Eller så erkänner ni att evidensen pekar åt annat håll — och börjar driva politik som faktiskt minskar brottslighet.

Men sluta vakla. Sluta vara opportunistiska. Och sluta försöka vara allt för alla.

Det är inte trovärdigt. Och det är inte politik.