Världsnaturfonden: Svenska företag rustar i det fördolda för oljeborrning i Arktis

Det är en berättelse om dubbla budskap.

Svenska storbolag kommunicerar i offentligheten om sina ambitiösa klimatmål, sina science-based targets, sina 2050-löften om netto-nollutsläpp. De vinner priser för sin hållbarhetsrapportering. De sitter i råd och kommissioner och talar om omställningens nödvändighet.

Och i det tysta förhandlar de om rättigheter till, och deltagande i, en av de mest miljömässigt problematiska fossila industrierna som finns: oljeutvinning i Arktis.

Vad vi vet

WWF:s undersökningar och investeringsanalyser visar att ett antal svenska finansiella aktörer — pensionsfonder, banker, försäkringsbolag och industriföretag — är exponerade mot oljeprojekt i arktiska vatten. Det är inte information som kommuniceras aktivt. Det är information man måste gräva fram.

Det finns en anledning till att det sker i det fördolda. Arktis oljeborrning är politiskt känsligt. Det är miljömässigt extremt riskabelt. Och det är direkt oförenligt med den klimatretorik dessa bolag håller upp utåt.

Varför Arktis är annorlunda

Arktis oljeborrning är inte vilken oljeutvinning som helst.

Arktis ekosystem är extremt känsliga och oerhört svårrestaurerade om de skadas. Oljeutsläpp i kalla vatten bryts ned långsammare än i varmare hav — effekterna av ett haveri skulle kunna kvarstå i decennier. Räddningsinsatser i arktiska förhållanden är logistiskt extremt komplicerade.

Det finns inget exempel på ett lyckat oljeläckage i arktiska vatten. Det finns däremot Exxon Valdez, Deepwater Horizon — haverier i varmare och mer tillgängliga vatten, med förödande konsekvenser.

Att borra olja i Arktis är att ta en risk som aldrig har testats i full skala, i ett av världens mest känsliga ekosystem.

Den ekonomiska logiken

Varför gör bolagen det trots dessa risker? Av samma skäl som de alltid gjort: för att det finns pengar där.

Arktis innehåller uppskattningsvis 22 procent av världens outforskade fossila reserver. I en värld med stigande oljepriser och ökande energibehov är det en lockande siffra.

Men den ekonomiska logiken ignorerar klimatkalkylen. Om världen ska nå Parisavtalets mål kan vi inte utvinna dessa reserver. De måste förbli i marken. Att investera i Arktis oljeutvinning är att satsa mot omställningen.

Pensionspengarna

Kanske det mest konkreta är frågan om var svenska medborgares pensionssparande investeras.

Svenska AP-fonder och pensionsbolag har i sina hållbarhetspolicyer lovat att exkludera fossila bränslebolag. Men definitionerna är snäva. Ett bolag som “bara” har arktiska oljeprojekt som del av en diversifierad portfölj kan passera uteslutningskriterierna.

Svenska pensionssparare finansierar alltså, via sina fondinnehav, oljeborrning i Arktis — utan att veta om det, utan att ha bett om det.

Vad som krävs

Det krävs transparens. Bolag och finansiella institutioner som investerar i arktisk oljeutvinning ska redovisa det öppet — inte gömma det i fotnoter i årsredovisningar.

Det krävs hårdare reglering. EU:s taxonomi för hållbara investeringar måste skärpas så att det inte finns gråzoner där arktisk olja kan passera som acceptabel investering.

Och det krävs att vi som medborgare ställer krav. På pensionsbolagen. På bankerna. På de politiska partier som säger sig ta klimatfrågan på allvar.

Det dubbla budskapet måste upphöra.