LCHF-dieten kommer aldrig bli ekologiskt hållbar
LCHF-dieten kanske ger viktminskning på kort sikt, men dess beroende av animaliska produkter gör den omöjlig att skala upp globalt. Det är dags att prata om dietens verkliga miljökostnad.
Detta är en opinionstext. Åsikterna som framförs är skribentens egna och speglar inte SVTdebatts redaktionella ståndpunkt.
LCHF-dieten har svept över Sverige som en storm. Överallt pratar folk om mirakulösa viktminskningar. Smör i kaffet. Feta ostar. Bacon till frukost.
Men det finns ett problem som LCHF-rörelsen konsekvent undviker: dietens enorma miljöpåverkan.
Om alla svenskar — än värre, alla människor på jorden — skulle äta enligt LCHF-principer, skulle planeten kollapsa inom ett decennium.
Köttkonsumtionens klimatpåverkan
Fakta är enkla: animaliska produkter har avsevärt högre klimatavtryck än vegetabiliska.
En kilo nötkött kräver cirka 15 000 liter vatten och genererar ungefär 27 kilo koldioxidekvivalenter. En kilo linser? 50 liter vatten och 0,9 kilo koldioxidekvivalenter.
LCHF-dieten rekommenderar hög konsumtion av just de produkter som har störst klimatpåverkan: kött, mejerivaror, ägg. Det är ohållbart — rent matematiskt.
Skalbarhetsproblematiken
Även om man argumenterar att “svenskar har råd” och “vi kan köpa ekologiskt svenskt kött” — så löser det inte den globala problematiken.
Det finns inte mark nog på jorden för att producera den mängd kött som skulle krävas om jordens 8 miljarder människor åt LCHF. Det går inte. Fysiskt omöjligt.
Nuvarande globala köttkonsumtion driver redan avskogning, markerosion och vattenbrist. Att öka den vore katastrofalt.
Näringsmässiga alternativ
LCHF-förespråkare hävdar ofta att man “behöver” fett och protein från animaliska källor. Det är felaktigt.
Man kan få fullgoda näringsintag från vegetabiliska källor. Baljväxter, nötter, frön, fullkorn — allt detta ger adekvat protein och fett utan den enorma miljöbelastningen.
Ja, det kräver lite mer planering. Ja, man måste lära sig nya recept. Men det är inte omöjligt — och det är definitivt nödvändigt om vi ska klara klimatmålen.
Folkhälsoperspektivet
Det finns också en folkhälsodimension. Även om vissa individer mår bra på LCHF kortsiktigt, så vet vi från befolkningsstudier att högt intag av mättat fett och rött kött är associerat med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom.
Livsmedelsverkets kostråd — som bygger på evidens från stora befolkningsstudier — rekommenderar fortfarande en balanserad kost med hög andel grönsaker, frukt, baljväxter och fullkorn.
LCHF-rörelsen avfärdar detta som “gammalt tänk”. Men det är inte tänk — det är vetenskap.
Ekonomisk orättvisa
LCHF är också en klassfråga. Ekologiskt kött och högkvalitativa mejeriprodukter är dyrt. Den genomsnittliga barnfamiljen har inte råd att äta LCHF på ett hållbart sätt.
Så dieten blir tillgänglig främst för medelklassen och uppåt. Det är inte en hållbar folkhälsostrategi.
Vad vi borde göra istället
Om vi verkligen vill främja både folkhälsa och miljö, då måste vi prata om:
Mindre kött, mer växtbaserat. Det betyder inte nödvändigtvis veganism — men det betyder definitivt mindre kött än LCHF-dieten förespråkar.
Mer baljväxter, fullkorn, grönsaker. De har lågt klimatavtryck, är billiga, och ger god näring.
Utbildning om matlagning och kosthållning som faktiskt är evidensbaserad — inte trendig.
Sluta förneka verkligheten
LCHF-förespråkare måste sluta förneka dietens miljöpåverkan. Det är inte “Big Pharma” som driver kritiken. Det är klimatforskare, ekologer och nutritionister som faktiskt förstår konsekvenserna.
Man kan inte äta sig till viktminskning på planetens bekostnad.
Det är dags för ärligare samtal om kost — ett som inkluderar både hälsa och hållbarhet. För i längden går de två hand i hand.
Om skribenten
Anna-Karin Grönroos
Nutritionist och hållbarhetsforskare
Anna-Karin Grönroos är legitimerad nutritionist och forskare inom hållbar matproduktion vid Lunds universitet. Hon arbetar med frågor om kosthållning, folkhälsa och miljöpåverkan.